John 7:37
På den sista och största (viktigaste) dagen av högtiden [den sjunde eller åttonde dagen], stod Jesus där och ropade med ljudlig stämma [i vanliga fall satt man och undervisade, se Luk 4:20-21; Matt 5:1, så att stå och ropa måste ha väckt uppmärksamhet]:”Om någon är törstig, låt honom komma (gång på gång) till mig och dricka!
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Leviticus 23:36I sju dagar ska ni bära fram eldsoffer till Herren (Jahveh). Den åttonde dagen ska vara en helig sammankomst för er och ni ska föra fram ett eldsoffer till Herren (Jahveh). Det är en högtidlig sammankomst, ni ska inte utföra något arbete [det är en sabbatsdag].
Numbers 29:35På den åttonde dagen ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete,
Nehemiah 8:18Esra läste ur Guds undervisning (hebr. Torah) varje dag, från den första dagen till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling [helgdag utan arbete, se 3 Mos 23:36] som det var föreskrivet.
Psalms 42:2Som hjorten trängtar (flämtar; ropar ut sin längtan) efter [forsande] vattenbäckar (strömmande vatten), så trängtar (flämtar, ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ – hebr. nefesh), efter dig, o Gud (Elohim). [Det hebreiska ordet för att trängta (arag) är ovanligt och används endast tre gånger – två här i denna vers och en gång i Joel 1:20. Det beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset och ljudligt rop efter detta forsande och friska vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även Ps 143:6. Djuret i liknelsen är inte en kamel (som kan klara sig längre tider utan vatten) utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
Psalms 143:6Jag sträcker mina händer mot dig i bön, min själ (mitt inre; hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ... [Meningen är inte fullständig, det är en ”aposiopesis”. I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: ”vänta bara ...” I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 2 Del 2 [Nu i vers 7-12 staplas i snabb följd tolv uppmanande verb i en desperat vädjan till Gud:]
Proverbs 8:1Är det inte så att fru vishet ropar, och fröken förstånd höjer sin röst? [I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.]