Jonah 2:7
Till de uthuggna bergen [bergens rot/fot] gick jag ner [se Jona 1:3, 5], [ner under] jorden, dess bommar var bakom mig för alltid. Men du tog mig upp ur djupet, Herre (Jahveh), min Gud (Elohim). [Första delen är svåröversatt. Hebr. qetsev används om något utformat och kommer från verbet att hugga. Det används i samband med hur Chiram arbetar och gör formen för den ställning som bronshavet i tabernaklet stod på, se 1 Kung 6:25; 7:37. Bergen kan poetiskt uppfattas sträcka sina rötter eller ryggar till havets lägsta djup. Där är de uthuggna och utformade. En annan tolkning är att det är Jonas huvud som sticker upp ovan ytan och liknas vid berg som är täckta av växtlighet.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
2 Chronicles 30:27Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.
Psalms 18:6Sheols (underjordens) rep virade (snodde) sig runt mig, dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig). [Vers 5-6 beskriver bakgrunden och formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15. Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet belial som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Belijaal, se 2 Kor 6:15. Den arameiska översättningen tolkar ordet som”utan ok”, och då är betydelsen att man lämnat Guds undervisning och lever i laglöshet.]
Psalms 22:14De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se Joh 19:2. Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i Amos 4:1. Ordet”Bashan” betyder”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se Joh 8:44. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11; Jos 12:4-5. Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se Matt 16:13-18. Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se Matt 16:21. Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här”på ormens plats” som Petrus säger:”Du är Messias, den levande Gudens Son”, se Matt 16:16. Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset:”Gå bort ifrån mig Satan”, se Matt 16:23.]
Psalms 42:5När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu], är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg). Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning), med glädjerop och tacksägelse tillsammans med dem som firar högtiden. [Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (sukkot). Då blir betydelsen att”gå in i sin sukka”. Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14-15.] 2 Refräng
Psalms 43:5Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh), och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig? Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom, min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se Ps 42:12. Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig (den första refrängen finns i Ps 42:6). Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
Psalms 77:10Har Gud (El) glömt att visa nåd (oförtjänt kärlek), eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (medkännande nåd)? [Hebr. rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtiga nåd liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet tillslutit kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 2 Reflektion