Mark 15:21
Simon från Kyrene [stad i Nordafrika], Alexanders och Rufus far, var på väg in [till Jerusalem] från landet (fälten). Honom tvingade de [enligt romersk lag] att bära Jesu kors [tvärslån]. [Simon är ett typiskt judiskt namn, vilket antyder att han var en jude som kommit till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Uttrycket att han kom från landet, gr. agros, har ibland tolkats som att han har arbetat på fälten. Det är dock inte troligt. Enligt judiska sabbatslagar var det förbjudet att ens inspektera fälten på sabbaten. Händelsen sker också före nio på morgonen, långt innan arbetsdagens slut, se vers 25. Samma uttryck används om Emmausvandrarna för att beskriva att de lämnat staden och var”på väg ut på landet”, se Mark 16:12. Att Simons söner nämns vid namn, är antagligen för att de är kända för Markusevangeliets läsare. I Romarbrevet hälsar Paulus speciellt till just Rufus och hans mor, se Rom 16:13. Om det är samme Rufus, tillhörde Simons familj senare församlingen i Rom.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Matthew 5:41Om någon tvingar dig att gå [med honom och bära hans bagage och utrustning] en romersk mil [1,5 km], så gå med honom två [3 km]. [Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km. Ett exempel är Simon från Kyrene som tvingades bära Jesu kors, se Matt 27:32.]
Luke 14:27Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. [Tidigare i Luk 9:23 säger Jesus att för att följa honom måste man”förneka sig själv och dagligen ta upp sitt kors”. Nu följer två liknelser som visar att detta inte är något impulsivt beslut utan kräver eftertanke.]
John 15:18”Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er.
Acts 6:9Då gick några emot Stefanos för att ifrågasätta (argumentera med) honom. De kom från: Synagogan som kallades ”De frigivnas synagoga” [dessa judar hade troligtvis varit slavar i Rom men blivit frigivna], och från Kyrene och Alexandria [synagogan med judar från dessa två afrikanska städer], och från Kilikien och provinsen Asien [synagogan med judar från dessa två landskap i nuvarande Turkiet]. [I Jerusalem fanns enligt den rabbinska traditionen 480 olika synagogor ordnade efter olika nationaliteter. Det krävdes tio män för att starta en synagoga. En del hade egna byggnader, men de flesta samlades i hemmen. Det är inte konstigt att det var dessa inflyttade judar som blev de främsta motståndarna till Stefanos. Den judiska tro som de hade bekänt och fått lida för i världen var nu hotad av hans undervisning här i judarnas huvudstad Jerusalem.]
Acts 13:1Men i Antiokia [i Syrien], i den församling som fanns där, fanns [verkade] profeter och lärare: både (gr. te) Barnabas [som hade kommit från Jerusalem för att hjälpa den nya församlingen, se Apg 11:22-30] och Symeon, som kallades Niger [vilket betyder svart/mörk på latin och troligtvis antyder att han var från Nordafrika – kan ha varit samma Symeon som bar Jesu kors, se Mark 15:21], och Lucius från Kyrene [som antagligen var bland de första som kom till Antiokia, se Apg 11:20], [därtill] Manaen som hade vuxit upp tillsammans med [som var fosterbror till/barndomsvän med] landsfursten (tetrarken) Herodes [Herodes Antipas, som lät halshugga Johannes Döparen ( Mark 6:14-29), regerade över Galileen 4-39 e.Kr.], och Saulus. [Grammatiken i den här versen, ordet för”och” (gr. kai) mellan de tre första och två sista namnen, antyder att de tre första var profeter och de två sista var lärare. Dessa fem personer från mycket skilda bakgrunder utgjorde ett delat ledarskap i församlingen. Saulus hebreiska namn var Saul som betyder”efterfrågad i bön”, men från och med Apg 13:9 och i övriga Nya testamentet omnämns han vid det grekiska namnet Paulus som betyder”den lille”.]