Matteus 27:46
Omkring nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst:”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig (lämnat mig hjälplös)?” [Jesus citerade från Ps 22:2 på sitt modersmål, arameiska. Upprepning av”Min Gud, min Gud” beskriver ett starkt känslomässigt engagemang. Eftersom denna strof är psalmens första mening så fungerar den även som en titel för hela psalmen. När Jesus uttalar dessa ord så bär detta associationer till hela innehållet. Inte bara ångesten i början av psalmen utan även vändpunkten i Ps 22:22”Du bönhör mig” och Guds ingripande i den sista delen med den avslutande raden i Ps 22:32”han har gjort det” som harmoniserar med Jesu sista ord på korset”det är fullbordat”, se Joh 19:30.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
47Några av dem som stod där hörde det och sa:”Den här mannen kallar på Elia.” [ Mal 4:5]
Cross References
Psalms 71:11och säger: ”Gud har övergett honom, jaga honom och ta fatt honom för ingen kommer att rädda honom.” 2 Bön
Lamentations 1:12Låt det inte drabba er, alla ni som passerar längs vägen. Kom och se er omkring, se på mig! Finns det någon smärta som kan jämföras med min smärta, det som har gjorts mot mig? Herren (Jahveh) har straffat (tillfogat) mig, på den dag då hans vrede brann (mot mig). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. Den är storleksmässigt den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. I denna vers börjar orden ”Låt det inte” med denna bokstav och förstärker att de som går förbi och ser ska låta sig varnas, undervisas, så att de inte gör samma misstag som judarna har gjort.] 2 מ – mem
Luke 23:46Och när Jesus hade ropat med hög röst sa han:”Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande.” [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50; Joh 19:30].
Hebrews 5:7Medan han [Jesus] levde här i köttet [på jorden som en människa], ropade han högt under tårar när han bad (böner för speciella behov) och åkallade (bad om beskydd till) den som kunde frälsa (rädda) honom ut från döden [för att stå upp till evigt liv efter korset], och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan [villighet att tillbe Gud och underordna sig Guds vilja]. [Gäller främst Jesu bön i Getsemane, se Matt 26:39; Mark 14:36; Luk 22:41, 44.]