Romans 2:8
men vrede och straff åt dem som söker sitt eget (sina egna ambitioner) och inte följer (tror eller lyder) sanningen utan [i stället följer, tror och lyder] orättfärdigheten.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Psalms 90:11Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede, så att man ger dig vederbörlig vördnad?
Isaiah 50:10Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, ska han förtrösta på Herrens namn och stödja sig på sin Gud.
John 3:18Den som tror (litar, förtröstar) på honom är inte dömd (separerad, förkastad), men den som inte tror har redan blivit dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende (enfödde) Sons namn. [Vers 16, som ofta kallas”Lilla Bibeln”, säger inte att alla människor får evigt liv,”därför att Gud är så god”. Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror på honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord (gr. krino) för”dom” och”särskiljande”. Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se Matt 25:31-33.] 2 Ljuset har kommit [I följande stycke, vers 19-21, återkommer tre liknande fraser med”ljuset” och verbet”komma” som ramar in och förstärker budskapet. Ljuset har kommit och människan har fått ett val: att komma till ljuset eller att inte komma till det.]
Romans 6:17Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt.
Romans 10:16Men alla har inte hörsammat [velat lyssna till och lyda] evangeliet. Jesaja säger ju: Herre, vem har trott vår redogörelse (predikan, det de hört)? [ Jes 53:1]
1 Corinthians 11:16Men om någon har lust att strida [är benägen att vara grälsjuk avseende detta så] har vi ingen sådan sed (sedvänja, vana, praxis; ömsesidigt anpassad tradition – sunetheia), inte heller Guds församlingar. [Ordet för sed används förutom här och i 1 Kor 8:7 även om sedvänjan att frige en fånge kring påsk ( Joh 18:39). Vilken sedvänja syftar Paulus på? Grekiskan verkar främst syfta på seden att inte strida eller gräla om sådana saker som ansågs vara naturliga och redan var rådande praxis även i andra församlingar. Att Paulus använder ordet för sed (inte lära eller lag) och inte kyrkan (singular) utan kyrkor i plural ( 1 Kor 7:17; 14:33) pekar på att detta är en fråga som mer rör tradition och kulturell sed, än en lärofråga.] 1 Ordning i gudstjänsten – Herrens måltid 2 Allvarliga problem [På första församlingens tid firade man”agape”, en gemensam kärleksmåltid där man umgicks och åt. Måltiden avslutades antagligen med att fira Herrens nattvard. Man samlades hos dem som hade större hus. Några av dem var Kloe, Stefanas och Gaius, se 1 Kor 1:10; 16:15; Rom 16:23. Romerska hus vid den här tiden hade ofta två rum: En förgård eller större samlingssal, atrium, som kunde rymma 30-40 personer. Det fanns också ett finare rum, triclinium, med omkring 10 platser. Paulus binder ihop detta stycke med frasen att han”inte kan berömma dem”, se vers 17 och 22. I mitten, vers 20, betonar han igen denna huvudpoäng att detta”inte” är Herrens måltid.]