Romans 3:22
nämligen en rättfärdighet från Gud [som kommer] genom Jesu den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet (genom tro/förtröstan på Jesus den Smorde), för alla dem som tror [ Heb 12:2]. Det är ingen skillnad [mellan jude och hedning].
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Matthew 22:11När kungen kom för att se på gästerna (blicka ner på dem, som från en läktare på en teater) fick han se en man som inte var klädd i bröllopskläder. [Det är troligt att värden erbjöd gästerna bröllopskläder eftersom de kom direkt från vägarna. Att vägra de kläder som erbjöds var därför ett hån mot värden. Bröllopskläderna kan vara en bild på rättfärdigheten i Jesus som är given som en gåva, se Jes 61:10; Rom 13:12; Upp 19:8.]
Acts 15:9Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron. [Det är tron, inte omskärelse eller genom att följa andra påbud i GT, som renar från synd.]
Romans 4:3För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud [på Guds löften], och det räknades honom till rättfärdighet. [ 1 Mos 15:6]
Romans 5:1När vi nu har förklarats rättfärdiga (blivit rättfärdiggjorda) av tro [fått rätt ställning med Gud utifrån att vi förtröstar på honom], har vi [så är det ett faktum att vi alltid har] frid (fullständig harmoni) med Gud genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Romans 9:30Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro.
1 Corinthians 4:7Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)? [Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se 1 Kor 1:12.] Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? [Hela argumentet i vers 8-13 är uppbyggt på kontraster. Korintierna verkade ha en överbetoning på framtiden där den kommande tiden redan var här – en s.k. överrealiserad eskatologi. De kan också ha tagit till sig en samtida stoisk livsfilosofi där en vis människa skulle vara befriad från vardagens bekymmer. Resonemanget med”kungar” är intressant och verkar ha funnits inom dessa kretsar. Några år senare skriver Epiktetos (50-135 e.Kr.):”När någon ser på mig, vem känner då inte att hon ser sin kung eller mästare?”]