Romans 3:9
Hur är det då? Har vi [judar] någon fördel? Nej, inte på något sätt. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde (nedtryckta och under dess makt).
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
10Som det står skrivet [i Psaltaren och Jesaja]: Ingen rättfärdig finns, inte en enda.
Cross References
Isaiah 65:5De säger: Stå för dig själv, kom inte nära mig, för jag är heligare än du. Dessa är röken i min näsa, en eld som brinner hela dagen.
Luke 18:9Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:
Romans 3:5Men om vår [min och det judiska folkets] orättfärdighet demonstrerar (visar, bevisar) [står där uppradad som en tydlig kontrast till] Guds rättfärdighet, vad ska vi [då] säga? Inte kan väl Gud vara orättfärdig (orättvis) när han frambringar vrede [dömer synden, se Rom 1:18]? Jag talar [resonerar nu alltså] på ett mänskligt sätt. [Paulus frågar sig retoriskt om det judiska folkets felsteg nu hjälpte att visa på Guds rättfärdighet, skulle det då inte vara orättfärdigt av Gud att döma synden?]
Romans 3:22nämligen en rättfärdighet från Gud [som kommer] genom Jesu den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet (genom tro/förtröstan på Jesus den Smorde), för alla dem som tror [ Heb 12:2]. Det är ingen skillnad [mellan jude och hedning].
Romans 11:7Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade.
1 Corinthians 4:7Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)? [Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se 1 Kor 1:12.] Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? [Hela argumentet i vers 8-13 är uppbyggt på kontraster. Korintierna verkade ha en överbetoning på framtiden där den kommande tiden redan var här – en s.k. överrealiserad eskatologi. De kan också ha tagit till sig en samtida stoisk livsfilosofi där en vis människa skulle vara befriad från vardagens bekymmer. Resonemanget med”kungar” är intressant och verkar ha funnits inom dessa kretsar. Några år senare skriver Epiktetos (50-135 e.Kr.):”När någon ser på mig, vem känner då inte att hon ser sin kung eller mästare?”]