Ruth 1:6

Noomi stod upp (bestämde sig), med sina svärdöttrar, för att vända hem från Moabs slättland. För hon hade hört i Moab att Herren (Jahveh) hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd (hebr. lechem). [Betlehem var återigen en ”brödstad”.]

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

Then she arose with her daughters in law, that she might return from the country of Moab: for she had heard in the country of Moab how that the LORD had visited his people in giving them bread.

In Context

5Så dog även både Machlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man. [I vers 1-3 har hebreiska ordet ben för söner använts. Här används däremot jeled, som används om bebisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.] 1 Tillbaka till Betlehem

7Hon begav sig iväg, tillsammans med sina två svärdöttrar, från den plats hon bott på, och de vandrade på vägen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att gå till fots.] [De hebreiska verbformerna ”stod upp” och ”begav sig” i vers 6-7 är i feminin singular, vilket visar att det var Noomi som tog initiativet och var den drivande – svärdöttrarna följde bara med. Med tiden, under Noomis ledarskap, blir de mer involverade och ”de” (feminin plural) vandrar tillsammans mot detta mål. Hittills har det inte varit några dialoger i beskrivningen. Nu följer tre sektioner där Ruts roll blir mer och mer framträdande.] 2 Noomi försöker övertala svärdöttrarna [Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.]

Read all of Ruth 1

Cross References

Genesis 21:1Och Herren (Jahveh) kom ihåg Sarah som han hade sagt och Herren (Jahveh) gjorde mot Sarah som han hade talat.

Genesis 48:15Han välsignade Josef och sa: ”Den Gud (Elohim – i bestämd form: Guden) inför vilken mina fäder Abraham och Isak vandrade, den Gud (Elohim – i bestämd form: Guden) som har varit min herde (”har vallat mig”) [som har lett mig och fört mig på bete] hela mitt långa liv [från min födelse ända] till denna dag,

Exodus 3:16Gå nu och kalla samman Israels äldste och säg till dem: ’Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim) – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud (Elohim) – har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har sett vad som händer er i Egypten,

Exodus 16:4Då sa Herren (Jahveh) till Mose: ”Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning (hebr. Torah) eller inte.

Psalms 102:14Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem], för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne, för hennes bestämda tid har kommit.

Psalms 111:5Mat (byte, kött) ger han till dem som fruktar (vördar) honom, han kommer aldrig glömma sitt förbund. [Det lite ovanliga ordet för mat (hebr. terep) börjar på bokstaven tet. Ordet används för ett byte som är jagat och fångat och kommer från verbet att ”slita isär”, men kan också betyda mat i allmänhet. Här beskriver det hur Gud förser den som fruktar honom. Frasen ”han kommer” börjar på jod.] 2 כ – kaf, ל – lamed

This Verse In Other Editions

Study Ruth 1:6