2 Tessalonikerbrevet 2
1Men vi bedja eder, bröder, angående vår Herre Jesu Kristi ankomst och vårt församlande till honom,
2att I icke hastigt låten rubba eder från eder besinning eller förskräcka eder, varken genom ande eller genom ord eller genom brev, såsom genom oss, likasom vore Herrens dag för handen.
3Låten icke någon förvilla eder på något sätt med att så är, om icke avfallet först har kommit och olaglighetens människa, fördärvets son, blivit uppenbar,
4vilken sätter sig emot och höjer sig över allt som heter Gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds boning och framställer sig själv för att vara Gud.
5Kommen I icke ihåg, att jag sade eder detta, då jag ännu var hos eder?
6Och nu veten I, vad det är som hindrar, på det han i sin tid må bliva uppenbar.
7Ty olaglighetens hemlighet verkar redan, allenast till dess den, som nu hindrar, kommit ur vägen;
8och då skall den laglöse uppenbaras, vilken Herren Jesus skall röja undan med sin muns anda och göra overksam genom sin tillkommelses uppenbarelse, Jes 11: 4
9(och) vilkens tillkommelse är efter Satans verksamhet med all lögnens makt och tecken och under,
10samt med all orättfärdighets bedrägeri för de fördärvade, därför att de icke hava mottagit kärleken till sanningen, på det de måtte frälsas.
11Och fördenskull skall Gud sända dem villfarelses verksamhet, så att de skola tro lögnen,
12på det att de alla må dömas, som icke hava trott sanningen, utan haft behag till orättfärdigheten.
13Men vi äro skyldiga att alltid tacka Gud för eder, bröder, älskade av Herren, därför att Gud från begynnelsen har utvalt eder till frälsning genom Andens helgelse och tro på sanning,
14vartill han ock kallade eder genom vårt glädjebudskap till förvärvande av vår Herre Jesu Kristi härlighet.
15Stån därför fast, bröder, och hållen eder vid de lärdomar, som I haven lärt, vare sig genom ord eller genom brev av oss.
16Men vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som i nåd har älskat oss och givit oss en tidsåldrig tröst och ett gott hopp.
17han tröste edra hjärtan och stadfäste (eder) i allt gott verk och ord.