Psaltaren 42:5

När jag nu derpå tänker, så utgjuter jag mitt hjerta vid mig sjelfvan; ty jag ville gerna gå med hopenom, och med dem vandra till Guds hus; med glädje och tacksägelse ibland hopen som högtid hålla.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

In The King James Version

Why art thou cast down, O my soul? and why art thou disquieted in me? hope thou in God: for I shall yet praise him for the help of his countenance.

In Context

4Mine tårar äro min spis dag och natt, då man dagliga till mig säger: Hvar är nu din Gud?

6Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han hjelper mig med sitt ansigte.

Read all of Psaltaren 42

Cross References

1 Samuel 30:6Och David var storliga bedröfvad; ty folket ville stena honom; ty hela folkens själ var bedröfvad, hvar och en öfver sina söner och döttrar. Men David stärkte sig i Herranom sinom Gud;

Psalms 27:13Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.

Psalms 37:7Förbida Herran, och vänt efter honom. Harmas icke öfver den, hvilkom all ting, efter hans vilja, lyckosamliga framgå.

Psalms 42:11Det är såsom ett mord i mina ben, att mine fiender skämma mig; då de dagliga till mig säga: Hvar är nu din Gud? Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han mitt ansigtes hjelp och min Gud är.

Psalms 44:3Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

Psalms 56:3Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

This Verse In Other Editions

Study Psaltaren 42:5