Colossians 3:13
samtidigt som ni har [ömsesidigt] överseende med varandra och förlåter varandra. Om någon skulle ha ett klagomål mot någon [annan] – precis som Herren [helt fritt] förlät er – så ska ni också förlåta. [Innebörden av det ord som här används i grekiskan för att förlåta, är att villigt ge vidare av den nåd, befrielse och frihet som man själv redan fått av Gud.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Matthew 6:12Och förlåt oss [lös oss från] våra skulder (gr. opheilema), som också vi har förlåtit dem som står i skuld till oss (ordagrant: som också vi löste våra gäldenärer). [Att förlåta (gr. aphiemi) innebär att sända bort, släppa iväg, avstå ifrån och efterskänka. Det är Gud som förlåter först, men för att den förlåtelsen ska vara bestående, kan vi inte bära på oförrätter mot andra människor. Detta förtydligas i en kommentar direkt efter bönen i vers 14.]
Matthew 18:15”Men om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela; begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]: 1 Gå [då] undan och tillrättavisa honom enskilt, mellan dig och honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att (om han skulle) lyssna på dig har du vunnit [tillbaka] din broder. [Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer. Grekiskan har här ett ord för att gå undan som innebär att man utan större uppmärksamhet drar sig bort.] 1
Mark 11:25När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser).” [Jesus undervisade ofta om bön, se Matt 6:10-15; 18:23-35; Luk 11:1-4; 18:1-14. Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.] 2 Jesu auktoritet ifrågasätts (Matt 21:23-27; Luk 20:1-8)
Luke 6:35Nej, älska [istället] era fiender (de fientliga) och gör gott och ge lån utan att förvänta er (hoppas på) [att få] något tillbaka [utan att misströsta om någon eller känna förtvivlan över hur låntagaren hanterar hjälpen]. Då ska er lön (betalning för tjänsten; er gudomliga kompensation) bli stor, och ni ska bli den Högstes söner, för han är god (nådig, välvillig, vänlig) mot de otacksamma och onda (de moraliskt fördärvade) [som orsakar bedrövelse, förargelse, problem och smärta].
Luke 11:4Och förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss. Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).’” [Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 6:13; 26:41; Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1-2.] ______ [I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se Matt 6:7-13; 7:7-11. Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har”synder” (gr. hamartia), medan Matteus har”skulder” (gr. opheilema), se Matt 6:12.]
Luke 23:34Men Jesus sa [verbformen indikerar att Jesus säger detta upprepade gånger]:”Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör.” När de [soldaterna] sedan delade upp hans kläder mellan sig, kastade de lott om dem [ Ps 22:19].