Mark 11:25
När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser).” [Jesus undervisade ofta om bön, se Matt 6:10-15; 18:23-35; Luk 11:1-4; 18:1-14. Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.] 2 Jesu auktoritet ifrågasätts (Matt 21:23-27; Luk 20:1-8)
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Matthew 5:23Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er),
Matthew 6:12Och förlåt oss [lös oss från] våra skulder (gr. opheilema), som också vi har förlåtit dem som står i skuld till oss (ordagrant: som också vi löste våra gäldenärer). [Att förlåta (gr. aphiemi) innebär att sända bort, släppa iväg, avstå ifrån och efterskänka. Det är Gud som förlåter först, men för att den förlåtelsen ska vara bestående, kan vi inte bära på oförrätter mot andra människor. Detta förtydligas i en kommentar direkt efter bönen i vers 14.]
Matthew 18:23[Jesus besvarar Petrus fråga med en liknelse:] ”På grund av detta [med stor förlåtelse mot någon som syndat mot dig] kan himmelriket (himlarnas kungarike) liknas vid en mänsklig kung som ville hålla räkenskap med sina tjänare (slavar, livegna – gr. doulon).
Luke 18:11Farisén stod och bad [högt] till (om, för) sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor; tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare – eller som den där [illa ansedda] tullindrivaren.
Colossians 3:13samtidigt som ni har [ömsesidigt] överseende med varandra och förlåter varandra. Om någon skulle ha ett klagomål mot någon [annan] – precis som Herren [helt fritt] förlät er – så ska ni också förlåta. [Innebörden av det ord som här används i grekiskan för att förlåta, är att villigt ge vidare av den nåd, befrielse och frihet som man själv redan fått av Gud.]
Revelation 11:4Dessa [vittnen] är de två olivträden och de två ljusstakarna [ljusbärarna] som står inför jordens Herre. [För att ett vittnesbörd ska vara sant krävs två vittnen, se 5 Mos 19:15. Bilden med en ljusstake och två olivträd återfinns i Sak 4:3, 11-13. Där symboliserar de två olivträden ståthållaren Serubbabel, se Hag 2:21, och översteprästen Josua som Gud använde för att bygga upp templet igen efter befrielsen från fångenskapen i Babylon 500 f.Kr. Det är därför troligt att de två vittnena också här är två verkliga personer. Det är möjligt att de också har en roll i templets återuppbyggande. Några förslag på personer är: - Två nu okända personer, eftersom de inte nämns vid namn. - Henok och Elia, eftersom de inte dog en naturlig död, se 1 Mos 5:24; 2 Kung 2:11. - Mose och Elia, eftersom tecknen de gör har samma karaktär och de samtalade med Jesus på förklaringsberget. Elia profeteras att komma tillbaka före Herrens dag och föra judar tillbaka till sina fäders tro, se Mal 4:5-6. Andra förslag är att de två olivträden står för de två förbunden, GT och NT. Eftersom de sju lampställena tidigare syftade på församlingar, se Upp 1:20, har det föreslagits att dessa två lampställ syftar på de två församlingarna utan kritik, Smyrna och Filadelfia.]