Genesis 26:3
Stanna (bo – hebr. gor) [lev där som en gäst, inte permanent – vandra runt] i detta land. Jag ska vara med dig och jag ska välsigna dig, för till dig och till din säd (avkomma, ättlingar) ska jag ge detta land. [Vilket sker flera hundra år senare.] Jag ska stadfästa den ed som jag svor till din far Abraham [ 1 Mos 15:18-19],
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Genesis 12:7Herren (Jahveh) visade sig för Abram och sa: ”Till din säd [alla dina efterkommande barn] ska jag ge detta land.” Och han byggde ett altare där till Herren (Jahveh) som hade visat sig för honom.
Genesis 13:17Stå upp! Vandra genom landet [ Jos 1:3] – i hela dess längd och dess bredd. Ja, till dig ska jag ge det!” [Vers 14b-17 formar en inclusio som ramas in av två parallella satser i vers 14b-15a och vers 17. Uppmaningen att lyfta upp ögonen och blicka ut över landet hör ihop med att stå upp och vandra genom landet, som båda avslutas med ett löfte att det ska ges. Centralt i vers 16 finns en kiasm som ramas in av ordet säd (hebr. zera) som jämförs med”stoftet på jorden” som är ett uttryck som beskriver allt finfördelat material (som sand, jord och grus) över hela jorden! Poängen är att lika oräkneliga ska Abrams efterkommande bli!]
Genesis 17:8och jag ska ge till dig och till din säd efter dig (dina ättlingar) landet som du vandrat runt i, hela Kanaans land, till en evig besittning, och jag ska vara deras Gud (Elohim).”
Genesis 20:1Abraham vandrade därifrån [Hebron, se 1 Mos 13:18] söderut i landet [Negev, se 1 Mos 13:1] och bodde mellan Kadesh [ 1 Mos 16:14] och Shor [ 1 Mos 16:7] och han vandrade omkring i Gerar.
Genesis 26:12Isak sådde i landet och fick samma år en hundrafaldig skörd [den största avkastningen man kan få, se Matt 13:8] och Herren (Jahveh) välsignade honom.
Genesis 26:24Herren (Jahveh) visade sig för honom samma natt och sa: ”Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och föröka din säd (dina ättlingar) för min tjänare Abrahams skull.”