Hebreerbrevet 6:19

Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget.

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

Which hope we have as an anchor of the soul, both sure and stedfast, and which entereth into that within the veil;

In Context

18Så skulle vi, genom två orubbliga fakta [hans löfte och ed], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har tagit vår tillflykt (har flytt för att komma i säkerhet) till det hopp vi har framför oss.

20Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss: när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. [ Ps 110:4; Heb 5:6, 10; 7:1-17] [Stycket avslutas med samma citat från Psaltaren som inledde detta stycke i Heb 4:6. Huvudpoängen är att en kristen måste växa i tron och inte förbli omogen. Varningarna i Hebreerbrevet följer ett stegrande mönster. Om en troende börjar driva bort från Guds ord, se Heb 2:1-4, leder det till ett hårt hjärta, se Heb 3:7-4:13. Detta leder i sin tur till en ovillighet att höra, se Heb 5:11-6:20. Lösningen är att hålla fast vid Gud och hoppet som liknas vid ett fast ankare. Nästa stycke går vidare och förklarar hur Melkisedek är en förebild till Jesus.]

Read all of Hebreerbrevet 6

Cross References

Leviticus 16:2och Herren (Jahveh) sa till Mose: Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [ 2 Mos 25:17-22], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se 2 Mos 25:17.] 2 Förberedande offer för översteprästen [Fem djuroffer krävdes: en ung tjur, två getter och två baggar.]

Psalms 42:5När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu], är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg). Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning), med glädjerop och tacksägelse tillsammans med dem som firar högtiden. [Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (sukkot). Då blir betydelsen att”gå in i sin sukka”. Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14-15.] 2 Refräng

Psalms 43:5Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh), och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig? Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom, min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se Ps 42:12. Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig (den första refrängen finns i Ps 42:6). Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]

Psalms 146:5Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som har Jakobs Gud (El) som sin hjälpare [den som förlitar sig på Guds kraft], den som har sitt hopp i Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim).

Isaiah 25:3Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig, orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.

Jeremiah 17:7[Som kontrast till vers 5-6:] Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare) som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahveh), och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahveh).

This Verse In Other Editions

Study Hebreerbrevet 6:19