Isaiah 9:2

Det folk som vandrar (lever) i mörker [vers 1] ser ett stort ljus. Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder] skiner ett ljus.

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

The people that walked in darkness have seen a great light: they that dwell in the land of the shadow of death, upon them hath the light shined.

In Context

1För det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (tvång, begränsning) [inget dystert tungsinne ska vila över henne]. Förr i tiden (i den första tidsåldern) lät han Sebulons land och Naftalis land vara ringaktat (förbannat; utan välsignelse), men efteråt [senare i kommande dagar] ska han ära (ge tyngd åt) området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen. [Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se 2 Kung 15:29. Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia. Se Matt 4:14-16; Luk 1:79.]

3Du har gjort folket (nationen – hebr. goj) stort (talrikt, mäktigt) och du ger honom [folket] stor glädje. De gläder sig inför ditt ansikte, som man gläder sig under skördetiden, som män fröjdar sig [dansande svänger runt och jublar – hebr. gil] när de delar byte [efter en strid].

Read all of Isaiah 9

Cross References

Job 10:21innan jag vandrar och jag inte återvänder till jordens mörker (hebr. choshech) och dödsskuggan (hebr. tsalmavet).

Psalms 23:4Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra) genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin), så fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont. För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll] de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod. I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3-4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]

Psalms 107:14[Befrielse:] Han förde dem ut 1 ur mörkret och dödens skugga; 1 ja, deras bojor slet han loss.

Isaiah 50:10Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, ska han förtrösta på Herrens namn och stödja sig på sin Gud.

Isaiah 60:19[Vers 19-22 hör tematiskt ihop med vers 1-3.] Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen, månen ska inte lysa över dig med sitt sken. Herren ska vara ditt eviga ljus, din Guds härlighet ska skina på dig [ Upp 21:23; 22:5].

Micah 7:8Gläd dig inte över mig, du min fiende. När jag har fallit, har jag rest mig upp igen. [Ordagrant ”när jag har fallit, har jag rest mig” – verbformen förstärker att återupprättelsen sker snabbt.] När jag sitter i mörker, är Herren (Jahveh) mitt ljus.

This Verse In Other Editions

Study Isaiah 9:2