Job 21:3
Acceptera att jag talar och efter att jag talat, fortsätt håna.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
Suffer me that I may speak; and after that I have spoken, mock on.
In Context
2Lyssna uppmärksamt till mitt prat (hebr. milah) och låt det bli er tröst.
4För min del, är min klagan till en människa? Och om så, varför skulle jag inte vara otålig?
Cross References
Job 12:4Jag har blivit ett åtlöje (ett skratt – hebr. sechoq) för min granne (bekant – hebr. rea) jag som ropar till Gud (Eloha) att han ska svara mig – till åtlöje (hebr. sechoq) – en rättfärdig [och] ren (rituellt ren som ett offerdjur – hebr. tamim).
Job 13:13Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala, sedan må vad som helst komma över (hända) mig. [För andra gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5.]
Job 16:20De hånfulla (som föraktar mig) är mina bekanta (hebr. rea) till Gud (Eloha) gråter (droppar) mina ögon,
Job 27:12Se, ni har ju själva alla skådat (betänkt) det, varför kommer ni då med detta – tomt (meningslöst, flyktigt, fåfängt) prat? [Versen avslutas med substantivet följt av verbet för tomhet (hebr. hevel havel). Ordagrant något i stil med”tomhet som blir/gör/skapar tomhet” och beskriver vännernas fåfänga prat som snabbt försvinner bort som rök eller ånga.] [Det följande stycket inleder Job på samma sätt som Sofar avslutade ( Job 20:29). Job speglar den lära som hans bekanta har riktat mot honom och visar hur hans lidande inte är det lidande som en ond människa får skörda för sin onda livsstil.]