Job 7:4
När jag lagt mig säger jag (frågar jag mig): ”När ska jag stå upp?” För skymningen [solnedgången, kvällen och natten] sträcks ut [ordagrant: ”mäts upp”; dvs. natten är lång och utsträckt] jag är jagad (fylld av oro; ordagrant: ”mättad av flykt/reträtt”), före gryningen.
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Job 7:13Eftersom jag säger att min säng är min tröst, min bädd lyfter mina bekymmer,
Job 30:17På natten blir mina ben genomborrade och faller av mig och mina muskler får ingen vila.
Psalms 77:4När jag kommer ihåg (tänker på) Gud (Elohim), måste jag stöna och jämra mig, när jag begrundar (tänker, reflekterar) blir min ande försvagad. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Denna vers är gåtfull, hur kan det vara plågsamt att komma ihåg Gud, det borde ju ge hopp! När Asaf tänker på Gud, kan det syfta på Guds karaktär och helighet i förhållande till hans egen bräcklighet, men också på tidigare ingripanden av Gud i hans eget liv och sitt folk. I den jämförelsen ser den nuvarande situationen hopplös ut, Gud upplevs långt borta och det blir smärtsamt att se den kontrasten.] 2 Olyckan
Psalms 130:6Hela min varelse (min själ) [väntar/längtar] efter min Herre (Adonai), mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna [längtar] efter morgonen. [Versen saknar verb, men det följer underförstått med från vers 5, men med ett nytt objekt – min Herre.]