Jonah 2:10

Men jag ska offra till dig med tacksam röst. Det jag har lovat (gett min ed på) ska jag betala. Frälsningen tillhör Herren (Jahveh).”

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

And the LORD spake unto the fish, and it vomited out Jonah upon the dry land.

In Context

9De som ser på lögnaktig fåfänglighet (värdelösa tomma ting) överger sin nåd (omsorgsfulla kärlek). [De byter bort den nåd de fått genom att inte ta vara på den utan istället ägna sig åt ytlighet.]

11Herren (Jahveh) talade till fisken och den spydde upp Jona på det torra. [En del tolkar vers 2 och omnämnandet av Sheol, som att Jona är död för att sedan återuppväckas när han kastas upp på land. Verserna antyder dock att Jona är vid medvetande och ber. Han beskriver upplevelserna av att vara nära drunkningsdöden – hur det känns att vara i dödsrikets (Sheols) innersta buk. Jona upplever dödsångest och kanske är han stundvis avsvimmad. Att Jona i vers 7 beskriver hur han sjönk till bergens grund och att jordens bommar slöts kan betyda att han sjönk till botten, men det kan också vara en beskrivning av hur han tror sig nå dödsriket eftersom den allmänna uppfattningen då var att Sheol (de dödas plats/graven) var beläget i jordens innersta. Därifrån lyftes han mirakulöst upp av en fisk! Sheols buk är inte samma sak som fiskens buk. Fiskens buk blev räddningen från Sheols buk. Sheols buk är egentligen utan återvändo, medan fiskens buk representerar en räddning och en trygg väntan på fullständig räddning, en återgång till livet – en ”uppståndelse”. Även i detta stycke ser vi parallellerna med Jesu tid i graven före uppståndelsen.]

Read all of Jonah 2

Cross References

Genesis 1:3Och Gud (Elohim) sa: ”Låt det bli ljus” – och det blev ljus [över jordens yta].

Genesis 1:9Och Gud (Elohim) sa: ”Låt vattnet under himlen samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda).” Och det skedde så.

Genesis 1:14Och Gud (Elohim) sa:”Låt ljusen (ljuskällorna, ljusbärarna – hebr. maor) på himlens (skyarnas) utsträckning (expansion – hebr. raqia) vara för att göra åtskillnad (separera) mellan dagen och natten, och de ska vara som tecken för [att indikera] sammankomster (särskilda tider, högtider – hebr. moadim) [ 3 Mos 23] och för dagar och år.

Psalms 33:9För han talade och det blev till, han befallde och det stod där. [I skapelsen talade Gud och det blev till, se 1 Mos 1:3, 6, 9, 11, 14-15, 20, 24, 26. I föregående vers nämns jorden och världen som står i feminin form. Här används maskulin form för”det” två gånger. Referensen är dock ändå till”allt” skapat som finns i världen. Ljus, mellanrum, vatten osv. som skapas i Första Moseboken har i hebreiskan maskulint genus.]

Psalms 105:34Han talade och gräshoppor kom och skadliga larver utan tal (omöjliga att räkna på grund av sin stora mängd). [ 2 Mos 10:4-5]

Isaiah 43:11Jag, jag är Herren (Jahveh), och förutom mig finns det ingen Frälsare (någon som kan rädda).

This Verse In Other Editions

Study Jonah 2:10