Klagovisorna 3:30
Låt honom ge (vända) kinden till den som slår honom [ Job 16:10; Jes 50:6; Mika 5:1; Matt 5:39; 26:67], låt honom bli fylld av förebråelser. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. Det första ordet är”Låt honom sitta” och sedan används samma ord”Låt honom ge” två gånger. Ordet har en vid betydelse av att ge, överlämna osv. Det finns en ökad grad av behov av inre styrka och kraft i dessa tre verser. Att sitta själv i tystnad är förhållandevis lätt. Att vara tyst och ändå behålla hoppet är svårare, men svårast är att bli föraktad utan att ge igen med samma mynt. Bokstaven jod, handen, visar att det finns ett sätt att komma vidare i ödmjukhet och förtrösta på Herren, se vers 31. Texten antyder också att det första steget är eftertänksamhet som ger insikt om vad som skett. Utifrån den insikten blir det relevant att göra förändringar.] 2 כ – kaf
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
He giveth his cheek to him that smiteth him: he is filled full with reproach.
In Context
31Eftersom Herren (Adonai) inte förkastar för evigt.
Cross References
Job 30:10De avskyr mig, de flyr långt bort från mig och besparar mig inte att bli spottad i ansiktet.
Psalms 69:20Du känner till (vet allt om) mina förebråelser, min skam och min förvirring. Dina motståndare finns alla inför dig;
Isaiah 50:6Jag gav min rygg till dem som pryglade den, mina kinder till dem som slet av mitt skägg, jag gömde inte mitt ansikte från förnedring och spott. [Detta är en profetia om Jesus, se Jes 53:5; Matt 26:67; 27:26; Mark 15:19; Luk 22:63. De pryglade hans rygg. Det står inte uttryckligen att soldaterna ryckte av honom skägget, men enligt andra källor var denna behandling vanlig i samband med den misshandel som Jesus utsattes för inför korsfästelsen.]
Matthew 5:39Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.] Om någon slår (daskar till – gr. rhapizo) dig på den högra kinden, vänd också den andra mot honom. [Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att”daska till” någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se Rom 12:17. Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se Joh 18:23. Johannes använder även ett annat grekiskt ord (gr. dero) för att slå än här.]
Luke 6:29[Jesus ger i vers 29-30 fyra praktiska exempel på hur man kan visa sin fiende osjälvisk och utgivande kärlek. De fyra punkterna är väl strukturerade där ett verb som beskriver en ond handling följs av den troendes respons. Genom alla tider har’fäkta eller fly’ gällt i mötet med sin fiende. Här visar Jesus på en ny väg: Stå kvar och gör fienden förundrad! Se även Rom 12:20-21.] Slår någon dig [föraktfullt] på ena kinden, [så] vänd (håll) också fram den andra. [I Matt 5:39 står det att det är den’högra kinden’. Det är nästintill omöjligt för en högerhänt person att framifrån slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det troligen inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind.] Och tar någon ifrån dig manteln [ytterklädnaden], [så] hindra honom inte från att ta underskjortan (tunikan) också. [Klä av dig helt naken!] [Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men måste lämnas tillbaka före solnedgången, se 2 Mos 22:26-27. Att då inte bara ge ifrån sig manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenhet var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se 1 Mos 9:20-27.]