Lukas 18:39
De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): ”Davids son, förbarma dig över mig.”
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
38Då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande).”
40Då stannade Jesus och befallde dem att leda fram mannen. När han kom frågade Jesus:
Cross References
Genesis 32:26Sedan sa mannen: ”Låt mig gå, för solen har börjat gå upp.” Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig.”
Jeremiah 29:12När ni åkallar (kallar på) mig och kommer till mig i bön (går och ber till mig), ska jag höra (så lyssnar jag till) er.
Matthew 26:40När han kom tillbaka till lärjungarna [Petrus, Jakob och Johannes] och fann dem sovande, sa han till Petrus: ”Så ni orkade inte ens hålla er vakna en timme med mig?
Luke 11:8Jag säger er, även om han där inne inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den som frågar är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.
Luke 18:1Och han [Jesus] berättade sedan en liknelse för att visa dem [lärjungarna] att det är nödvändigt att alltid be (tillbe, umgås med Gud) och inte tappa modet (inte ge upp; ordagrant:”inte ge efter för ondska” – gr. me egkakeo). [Denna liknelse hör ihop med frågan om tiden innan Jesus kommer tillbaka i föregående stycke ( Luk 17:22-37) och i avslutningen här då”han kommer tillbaka”, se vers 8. En del av innehållet i bönerna är säkerligen”Låt ditt rike komma”, se Luk 11:2. Bönen och det personliga umgänget med Gud är en nödvändighet för att inte ge upp, se också Luk 21:36; 2 Kor 4:1; 1 Tim 2:1.]
Luke 18:38Då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande).”