Malachi 4:6
Och han [den kommande profeten] ska vända (föra tillbaka; omvända) 1 fädernas hjärta 2 till sönerna (barnen) 2 och sönernas (barnens) hjärta 1 till deras fäder så att jag inte kommer och slår landet med utrotning (utplåning; fullständigt fördärv). [Den sista versen formar en kiasm. Både fäder och söner är i plural, medan hjärta står i singular. Ett skrivsätt som förstärker enhet – ett hjärta. Fäder (i plural) kan också innefatta begreppet föräldrar, liksom söner begreppet barn. En aspekt av denna profetia är att familjer ska försonas. Det går också att tolka versen som att fäder och söner tillsammans ska vända sitt hjärta till Gud. Det blir då en uppmaning till både den yngre och äldre generationen att tillsammans omvända sig och återvända till Gud, se Mal 3:7.] [Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska Biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln: Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna) Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki) Ketuvim (k/ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken) Begynnelsebokstäverna på de tre hebreiska namnen är tav–nun–kaf. Det ger ordet Ta-na-ch. Bokstaven kaf uttalas som k när den inleder ett ord och ch när den avslutar ett ord. Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från 1 Mos 3:15 fram till David som ska välsigna nationerna 1 Mos 22:17. Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros:”Och låt honom gå upp…” ( 2 Krön 36:23). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se Dan 9. Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från Jes 61 i Luk 4:17-21 knyter han an till denna röda tråd.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Isaiah 11:4Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa), och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden. Han ska slå jorden med sin muns stav, och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
Isaiah 43:28Därför har jag ohelgat furstarna i helgedomen och jag har utlämnat Jakob till ödeläggelse och Israel till smädelse.
Isaiah 65:15Ert namn ska lämnas ut till att användas som en förbannelse av mina utvalda: Så ska Herren Gud (Adonai Jahveh) slakta er, men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
Daniel 9:26Efter de 62 sjuperioderna [434 år] ska en smord (Messias) bli avlägsnad (utrotad, avrättad, se 3 Mos 7:20; Jes 53:8), och han ska inte ha något (vara längre). [Kungar i Israel smordes, så en smord eller en messias kan syfta både på en”vanlig” kung och på den kommande Messias. Även Kyros kallas”min smorde” i Jes 45:1. Den sista delen är inte helt tydlig. Vad är det han inte ska ha längre? Utifrån sammanhanget så ska den här kungen upphöra att ha rollen som kung/messias för sitt folk. Det går också att tolka”inte ha något” som att han ska avrättas fattig och utblottad. Ur ett messianskt perspektiv kan denna vers beskriva hur Jesus kom som en tjänare för att dö för världens synd, utblottad på korset.] Staden och helgedomen [Jerusalem och templet] ska förstöras av en kommande ledares folk [trupper], dess [templets] förstörelse ska komma som en störtflod [hastigt och helt förödande]. [Templet vanhelgades 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes. År 70 e.Kr. förstörde romarna Jerusalem och templet, något som även Jesus förutsade, se Luk 19:44.] Ända till slutet är det bestämt (inristat) [förutbestämt genom Guds beslut, se Jes 10:23; 28:22] att det ska råda krig med förödelse [plural].
Zechariah 11:6Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ”utan jag ska ge männen, var och en, i sin grannes hand och i sin kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem.”
Zechariah 14:2För jag ska samla alla länder till strid mot Jerusalem. Staden ska bli intagen och husen plundrade och kvinnorna skändade. Halva staden ska gå i fångenskap men återstoden av folket ska inte huggas bort (skiljas) från staden.