Matteus 25:33
Fåren (gr. probaton) [neutrum] ska han ställa på sin högra sida [den mest ärofyllda platsen, se Matt 22:44; 26:64], och getterna (gr. eriphion) [neutrum – både getter och bockar] på den vänstra. [Liknelsen är hämtad från vardagen. Herdarna lät ofta får och getter beta tillsammans och på avstånd ser de ganska lika ut. För att skilja dem åt vallades flocken till en grind, där de separerades en och en till höger eller vänster. Se även Hes 34:17-19. I Mellanöstern är får vanligare än getter, anledningen är att får är mer lydiga än getter, som ofta hoppar ur inhägnader osv. Ordet för får (gr. probaton) är i neutrum som inkluderar både tackor och baggar. Samma ord används både i vers 32 och 33. Ordet för get skiljer sig däremot mellan verserna. Anledningen kan vara att urvalskriteriet förstärks av att ordet för unga bockar, som stångar och”bråkar runt”, är de som skiljs bort i vers 32. Det är sedan både bockar och getter (som agerat som unga stångande bockar) som ställs på den vänstra sidan.]
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
And he shall set the sheep on his right hand, but the goats on the left.
In Context
Cross References
Genesis 48:17När Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, ogillade han det (det var något ont i hans ögon), så han tog tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud.
Psalms 79:13Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete, vi vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt, vi vill återge (räkna upp) ditt lov [lovprisa dig] från släkte till släkte.
Psalms 100:3Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahveh) själv är Gud (Elohim) – han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva – [vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap) på hans betesmark (grönbete). [ Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11-14] [Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i vers 1-3 leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. Vers 3 är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i vers 4 – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i vers 5: att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]
Mark 16:19Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida.
John 21:15När de nu ätit sa Jesus till Simon Petrus:”Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?” [Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom”Simon”, det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget”Johannes son” pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se Mark 3:16; Matt 16:18.”Dessa” kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se Matt 26:33. Oavsett vad”dessa” syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.] Han svarade honom:”Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig.” Jesus sa till honom:”Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!” 3 Andra frågan – Simon, älskar du mig?
Ephesians 1:20Samma kraft använde (verkade) han i den Smorde (Messias, Kristus) när han uppväckte (reste upp) honom från de döda och satte honom på sin högra sida [ Ps 110:1; Apg 2:34] i det himmelska (i de himmelska världarna).