Psalms 39:13

Hör min bön, Herre (Jahveh), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (det första skrivna verket som sammanfattar Torah och den muntliga traditionen) se Berachot 32b. Uttrycket”främlingar och gäster” har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

O spare me, that I may recover strength, before I go hence, and be no more.

In Context

12När du tuktar någon för hans skuld (synd), och förtär som en mal det han älskar. [Refräng:] Ja (det är verkligen så att), alla människor är bara ett andetag (som en vindpust; fåfänglighet). [I vers 7, efter ordet selah kom en refräng, nu upprepas samma tanke, dock före ordet Selah. I vers 7 talades om rikedomar. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde. Jesus använder samma bild av den jordiska rikedomens flyktighet som rostar och mal äter upp, se Matt 6:19-21.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 2 Bön

14Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen, innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se Job 7:19; 9:27; 10:20; 14:6. Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter”låt mig gå” och”bespara mig” din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se Ps 40:1-4. Den första boken i Psaltaren, Psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se Ps 37:25; 38:4, 8, 11. Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få”le” igen. Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden”jag inte finns mer” skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se Dan 12:2; Matt 25:46; Joh 3:16. Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se Ps 6:5-6.]

Read all of Psalms 39

Cross References

Genesis 42:36Jakob, deras far, sa till dem: ”Ni har berövat mig mina barn. Josef finns inte och Simeon finns inte och nu vill ni ta bort Benjamin. Över mig har allt detta kommit (allt detta har drabbat mig).”

Leviticus 25:23Landet ska inte säljas för alltid, för landet är mitt och ni är främlingar och vandrare med mig.

1 Chronicles 29:15För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden [ Job 8:9; Ps 144:4], och utan hopp (hebr. miqveh) [hopp om att bli ren, se 3 Mos 11:36].

Job 10:20Är inte mina få dagar nästan över (slut) lämna mig i fred, så att jag får en stund av glädje,

Job 14:10Men om en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever) dör och ligger slagen, om en människa (hebr. adam) förgås (drar sitt sista andetag – dör), 2 var är hon då? [Jo, död – borta!]

Psalms 119:19En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag – göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.

This Verse In Other Editions

Study Psalms 39:13