Genesis 1:8
Gud (Elohim) kallade utsträckningen (det som gjorts tunt) himmel (hebr. shamajim). Det blev kväll och det blev morgon – en andra dag (hebr. jom sheni). [Ordet”utsträckning” är hebr. raqia, se vers 6-8 och 14-17. Traditionellt har ord som valv, fäste eller himlavalv använts, men ordet används för att beskriva något (oavsett material) som utvidgas, sträcks ut, görs tunt och expanderas. Verbet raqa används om att spänna ut en tältduk eller hamra ut en tunn plåt ( 2 Mos 39:3). Här i skapelseberättelsen beskriver ordet det som sträckts ut och kan appliceras på den tunna expansionen som vi kallar atmosfär. Det hebreiska ordet för himmel är shamajim. Den sista delen (majim) är vatten. För den första delen (sha) finns olika teorier. Det kan komma från sham som betyder”där” och då blir betydelsen”vattnet där (uppe)”. En rabbinsk förklaring är att det kommer från ordet för eld (esh) och då blir himlen”eld-vattnen” (som en beskrivning på en eldröd himmel när solen går upp eller ner). I hebreiskan står himmel alltid i dual-formen och översätts därför ibland som”himlar”, se Ps 115:16. Himlen används om stjärnhimlen ( 1 Mos 15:5), himlen där fåglarna flyger och vindarna blåser ( 5 Mos 4:17) och platsen där Gud bor ( 1 Kung 8:30; 2 Kor 12:2). I grekiskan används både singular och plural, se Matt 6:9-10.] 3 En tredje dag – jorden börjar grönska
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
And God called the firmament Heaven. And the evening and the morning were the second day.
In Context
Cross References
Genesis 1:5Gud (Elohim) kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon – en [hel] dag (dag ett – hebr. jom echad). [Den första dagen beskrivs annorlunda än de övriga dagarna (som benämns en andra, en tredje, en fjärde, osv). I stället för ordningstalet”första” används grundtalet”ett” (hebr. echad). Ordet beskriver en enhet som utgörs av olika delar. En man och en kvinna är två enheter som tillsammans bildar ett kött ( 1 Mos 2:24). Uttrycket jom echad beskriver alltså en hel dag, ett dygn, som består av en period ljus och en period mörker. Det är samtidigt den första”hela dagen” som beskrivs (från jordens perspektiv). Precis som på svenska kan ordet”dag” (hebr. jom) betyda den ljusa delen av dygnet, ett helt dygn eller en del av en dag (t.ex. arbetsdag). Frasen”det blev kväll och det blev morgon” återkommer som en avslutning av de första sex dagarna, se vers 8, 13, 19, 23, 31. Att kvällen nämns före morgonen menar många ligger till grund för att en ny dag inom judendomen inleds på kvällen. I skapelseberättelsen inleder dock ljuset varje dag (förutom den första). Gud verkar när det är ljust, först därefter blir det mörkt (kväll) och dagen är fullkomnad när ljuset bryter fram (morgon) nästa dag.] [ Skapelsedagarna Inget tidsintervall anges från det att universum skapas i begynnelsen i vers 1 fram till den första dagen, då Gud låter det bli ljus (vers 3). Solen och månen, som har uppgiften att markera dagar och tid, får den uppgiften den fjärde dagen, se vers 14. Det finns åtminstone tre sätt som de sex skapelsedagarna kan förstås utifrån hebreiskan: • Sex 24-timmars dygn som följer direkt efter varandra. • Sex 24-timmars dygn, men dagarna följer inte varandra. Först kommer dag ett, en okänd tid passerar, sedan kommer en andra dag, osv. • De sex dagarna är ett litterärt vackert sätt att beskriva det Gud gör i sex distinkta skeden och i en speciell ordning, men dagarna ska inte förstås som bokstavliga dygn även om de litterärt beskrivs som sådana. Utöver dessa tre sätt förekommer också tanken att ordet dag (hebr. jom) avser en period av obestämd längd. När jom kombineras med prefixet be (bejom) finns den betydelsen ibland. Den vanligaste betydelsen är”den dag” (138 ggr) och syftar på något som sker inom ramen av ett dygn ( Jos 8:25). Vid ett trettiotal tillfällen är betydelsen en obestämd längd och inte en specifik dag, t.ex. en tid av nöd ( Ps 77:3). Utöver det är bejom det uttryck som hebreiskan använder för”när” eller”om” ( 1 Mos 2:16, 17; 2 Mos 10:28; 3 Mos 14:57; Ps 20:10). Det är sammanhanget som avgör betydelsen. I skapelseberättelsen används inte bejom, utan endast jom och dessutom i kombination med morgon och kväll. Den naturliga tolkningen är därför att författarens avsikt var att beskriva vanliga dagar. Den sjunde dagen beskrivs som att den inte har ett slut (ingen kväll eller morgon) och skulle kunna fortsätta ännu. Det är korrekt, men de sex skapelsedagarna avslutas alla med”det blev kväll och det blev morgon” vilket gör något av de tre alternativen ovan mer troligt.] 3 En andra dag – atmosfären
Genesis 1:13Det blev kväll och det blev morgon – en tredje dag (hebr. jom shlishi). [Detta är den enda dagen då Gud säger”det var gott” två gånger, se vers 10 och 12. Inom judendomen anses just därför tisdagen, den tredje dagen, vara en extra bra dag att starta något nytt på. Judiska bröllop sker därför än i dag ofta på tisdagar. Jesus gick på ett bröllop i Kana, just på”tredje dagen”, se Joh 2:1.] [Det finns en parallell symmetri mellan de tre första dagarna (dag 1-3) och de tre följande dagarna (dag 4-6): • Ljus och tid – Första dagen fokuserar på ljuset och natt avskiljs från dag, tiden startar. Fjärde dagen tilldelas himlakropparna sin funktion som ljusbärare och tecken för dagar, månader och år. • Vatten och luft – Andra dagen handlar om vattnet och atmosfären som bildar ett livsutrymme (luften). Femte dagen fylls vattnet och luften med liv. • Torr mark – Tredje dagen träder marken fram och börjar grönska. Den sjätte dagen fylls den med liv.] 3 En fjärde dag – himlakropparna får sin uppgift
Genesis 1:23Det blev kväll och det blev morgon – en femte dag (hebr. jom chamishi). 3 Den sjätte dagen – landdjur och människan [När landdjuren beskrivs används tre olika hebreiska ord som beroende av vad de kontrasteras mot eller kompletteras med ska förstås på olika sätt. Alla tre kan användas för att beskriva allt djurliv på land: • Chajah betyder ”levande” och används för djur i allmänhet. Det kombineras två gånger med jorden (hebr. chajat haarets). I vers 24 kontrasteras det mot boskapsdjuren (hebr. behemah) och ska därför förstås som de vilda djuren. Då används översättningen ”markens djur”. I vers 30 kontrasteras det mot himmelens flygande varelser och avser då alla landdjur. Då används översättningen ”allt levande på jorden”. • Behemah beskriver boskapsdjur (tamdjur) om det kontrasteras till markens djur (vilda djur). Men är kontrasten till kräldjur och andra smådjur (hebr. remes) avses alla större djur på land och då används översättningen ”fyrfotadjur”. Om behemah kontrasteras till flygande varelser och fisk är betydelsen alla djur på torra land – landdjur. • Remes betyder något som ”rör sig” ”krälar” eller ”kryper”. Det kan specifikt beskriva djur som rör sig eller krälar nära marken. Det syftar då på kräldjur, groddjur, små däggdjur, spindlar med mera. Men ordet kan även fungera som en sammanfattning av alla djur – allt som rör sig. Remes hör ihop med verbet ramas som betyder ”röra sig, slingra sig, kräla”.]
Genesis 5:2man och kvinna skapade han dem. Och han välsignade dem och gav dem namnet”människa” (hebr. adam) den dag de skapades. [När hebr. adam står i obestämd form är det ofta personen Adam som åsyftas, här i vers 1-2 är betydelsen människan och mänsklighetens fortsatta historia, se även 1 Mos 1:27-28; 1 Mos 2:7.] 2 Släktlista: Adam till Noa – 10 generationer
Zechariah 12:1Ett budskap (profetord, denna börda), Herrens (Jahvehs) ord om (ordagrant: i) Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som spänner ut (expanderar – hebr. natah) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom. [Här antyds ett expanderande universum och flera dimensioner, se 2 Sam 22:10.]