Genesis 2:3

Och Gud (Elohim) välsignade den sjunde dagen. Ja, han helgade (avskilde) den för på den hade han upphört (hebr. shavat) med allt arbete som Gud (Elohim) hade skapat (hebr. bara) för att färdigställa (för att göra – hebr. asah). [ Sabbaten Den första dagen i judiska kalendrar är söndag. Den kallas jom rishon (dag ett). Sedan fortsätter veckan med jom sheni (dag två), jom shlishi (dag tre), jom revii (dag fyra), jom chamishi (dag fem) och jom shishi (dag sex). Den sjunde dagen (lördagen) bryter mönstret och kallas inte jom shevii (dag sju), istället används bara ordet shabbat. Det är en dag då människans arbetande”ska upphöra”. Sabbaten instiftas inte här, men när den nämns bland budorden refereras till de sex skapelsedagarna och att arbetet sedan upphörde den sjunde dagen, 2 Mos 20:9-11. Sabbaten, och vad som räknas som arbete eller inte, var något som ofta diskuterades på Jesu tid, se Mark 2:27; Matt 12:10-12, och än idag bland rabbiner.] 1 Himlarnas och jordens fortsatta historia (2:4-4:26)

Bibeln (Svenska)

In The King James Version

And God blessed the seventh day, and sanctified it: because that in it he had rested from all his work which God created and made.

In Context

2Ja, Gud (Elohim) var färdig den sjunde dagen med det arbete som han hade gjort (arbetat med; färdigställt – hebr. asah). Ja, han upphörde (avstod – hebr. shavat) den sjunde dagen med allt arbete som han hade gjort (hebr. asah).

4[Här inleds den andra övergripande litterära enheten i och med att toledot-formeln används första gången, se 1 Mos 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2 och bokens inledning. Denna nya enhet är litterärt starkt sammanlänkad till skapelseberättelsen på flera sätt: - De tre huvudord som avslutar skapelseberättelsen – skapa (hebr. bara), Gud (Elohim) och färdigställa (hebr. asah) – återkommer direkt i den första meningen, men i varierad ordning (jfr 1 Mos 2:3 och 1 Mos 2:4). - Den inledande meningen i bägge berättelser har sju ord (jfr 1 Mos 1:1 och 1 Mos 2:4). - Liksom i skapelseberättelsens första mening förekommer”himlar och jord”, men nu varierat, skrivet i omvänd ordning och utan bestämd artikel. - Bägge berättelserna inleds med samma allitteration (två ord som börjar på samma bokstav, i detta fall b): bereshit bara, respektive behibaram bejom. - Ordet dag är ett centralt begrepp i skapelseberättelsen, det finns också i den första meningen som bejom som ordagrant är”den dag”. I det här sammanhanget har bejom betydelsen”när” på svenska. - Det enda ord som inte förekommer i skapelseberättelsen är Guds personnamn JHVH. Här i Edenberättelsen specificeras att den Gud som avses verkligen är JHVH och ingen annan. Båda berättelsernas introduktioner har många likheter. Först finns ett konstaterande vad gäller tid”i begynnelsen” ( 1 Mos 1:1) och”vid skapandet av dem” (vers 4b), alltså under den pågående processen. Sedan beskrivs situationen i något negativa termer”men jorden var öde och tom” ( 1 Mos 1:2 a) och”men ännu var inte all vegetation där och det hade inte regnat” (vers 5). Sist kommer en positiv avslutning”Guds Ande hovrade över vattnen” ( 1 Mos 1:2 b) och”ett flöde steg upp från jorden och vattnade den” (vers 6). Denna första toledot-enhet består av två huvuddelar som har samma tema: Edenberättelsen (kap 2–3) och Historien om Kain och Abel (kap 4). Här ges bakgrunden till hur världen kan se ut som den gör i dag om Gud är både allsmäktig och god. Människan valde att inte följa Guds goda föreskrifter utan valde istället olydnadens väg med de följder som synden alltid får: skadade eller förstörda relationer till Gud, andra människor och naturen. Men i allt detta lyser Guds oförtjänta nåd igenom och löftet om en frälsare lyser starkt i mörkret. Edenberättelsen är ingen andra skapelseberättelse även om människans skapelse nu beskrivs mycket mera detaljerat än i den övergripande skapelseberättelsen. Att författaren återvänder i tid till något som föregår vad som redan beskrivits förekommer även i Noas söners fortsatta historia ( 1 Mos 10:1-11:9) som först beskriver hur mänskligheten spridits ut över jorden varefter det i 1 Mos 11 konstateras att alla människor fortfarande bodde i samma område. Genom berättelsen om Babels torn i kapitel 11 ges orsaken till den situationen som beskrivits i kapitel 10.] 2 Edenberättelsen 3 Introduktion Detta är den fortsatta historien (berättelsen – hebr. toledot) om 1 himlarna och jorden. 2 Vid skapandet (hebr. bara) av dem 2 – när Herren Gud (Jahveh Elohim) färdigställde (höll på att göra, insätta, organisera – hebr. asah) 1 jord och himlar,

Read all of Genesis 2

Cross References

Genesis 1:31Och Gud (Elohim) betraktade allt som han hade gjort (hebr. asah) [undersökte allt noggrant]. Och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får betrakta skapelsen från Guds perspektiv]: Mycket gott (helt perfekt, färdigt, komplett och fullbordat)! [Detta är den enda dagen då något är mycket gott (hebr. tóv meód), jfr vers 10, 12, 18 och 21.] Det blev kväll och det blev morgon – den sjätte dagen (hebr. jom ha-shishi). [De första fem dagarna står i obestämd form: dag ett (vers 5), en andra dag (vers 8), en tredje dag (vers 13), en fjärde dag (vers 19), en femte dag (vers 23). Sedan bryts mönstret och bestämd artikel används: den sjätte dagen (vers 31) och den sjunde dagen ( 1 Mos 2:2, 3). Även på detta sätt sticker de två sista dagarna ut som speciella dagar.]

Exodus 20:8[Följande gäller dig och din familj:] Kom ihåg sabbatsdagen och håll den helgad [avsätt den som en speciell dag dedikerad till Gud].

Exodus 31:13Tala till Israels söner och säg: ”Var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater, för de är ett tecken mellan mig och era söners söner till generationerna, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh) som helgar er (gör er avskilda).

Exodus 35:2Sex dagar ska arbete göras men den sjunde dagen ska för er vara en helig dag, en sabbat med fullkomlig vila (hebr. shabbat shabbaton) till Herren (Jahveh). Den som gör något arbete (den dagen) ska dödas.

Leviticus 25:2Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer till landet som jag ska ge er, då ska landet hålla en sabbat till Herren (Jahveh).

Nehemiah 9:14Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [ 2 Mos 20:8-11; 5 Mos 5:12-15] 1 och gav dem befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), 2 förordningar (hebr. chuqim) 2 och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna), 1 som du befallt (hebr. tsavah) dem, genom din tjänare Moses hand.

This Verse In Other Editions

Study Genesis 2:3