Job 7:16
Jag avskyr det [livet]! Låt mig inte leva för alltid, låt mig vara, för mina dagar är fåfänglighet (tomhet, en vindpust – hebr. hevel).
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
I loathe it; I would not live alway: let me alone; for my days are vanity.
In Context
15så att du väljer att kväva (hebr. machanaq) min själ – döda mina ben.
Cross References
Genesis 27:46Och Rebecka sa till Isak:”Jag är avskyr mitt liv (är trött på livet) på grund av Chets döttrar [som Esau gift sig med, se 1 Mos 26:34-35]. Om [nu också] Jakob tar en hustru av Chets döttrar, en som dessa av döttrarna från landet, varför skulle jag då leva?”
Job 3:20Varför gav han [dagens] ljus till en plågad (hårt ansatt – hebr. amal) och liv till en bitter själ [ Job 7:11; 10:1; 21:25],
Job 9:21Är jag ren (hebr. tam), jag vet att min själ inte är det, föraktar jag mitt liv.
Job 10:20Är inte mina få dagar nästan över (slut) lämna mig i fred, så att jag får en stund av glädje,
Psalms 39:6Se, mina dagar är som några korta handsbredder. [Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8-9 cm.] Och min livslängd är ingenting ur ditt perspektiv (ordagrant: inför dig) [ 2 Pet 3:8]. Ja, även i sina bästa dagar [när allt verkar säkert och lugnt] är människan ändå bara en vindfläkt (något kort, flyktigt; fåfänglighet – hebr. hevel). [En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se Matt 6:26-30; Luk 12:24-26.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Psalms 39:13Hör min bön, Herre (Jahveh), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (det första skrivna verket som sammanfattar Torah och den muntliga traditionen) se Berachot 32b. Uttrycket”främlingar och gäster” har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]