Mark 15:34
Vid nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst [och citerade Ps 22:1 på arameiska, men med vissa hebreiska drag]:”Eloi, Eloi, lema sabaktani?” Det betyder:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
Cross References
Psalms 22:1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till”Gryningshinden”. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [”Gryningshinden” var troligtvis en redan känd melodi med det namnet. Det finns fler exempel på liknande beskrivningar, t.ex.”den stumma duvan i fjärran” i Ps 56:1. En mindre trolig tolkning är att”gryningshinden” skulle beteckna ett musikinstrument, jfr Ps 12:1 som nämner”den åttonde”. En rabbinsk förklaring är att gryningshinden är ett poetiskt uttryck för de första solstrålarna som skjuter upp som en hjorts två horn. Ordet som används här är dock inte hjorthane (hebr. ajal) utan ordet för ett hondjur i hjortfamiljen (hebr. ajalah), som inte har horn. Kanske skulle det kunna vara en litterär omskrivning med den feminina formen. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se Matt 27:46 och Mark 15:34. Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut. En ny dag gryr efter en mörk natt, det finns hopp i Jesu död och uppståndelse!] ______ 2 Del 1 – Bön från en övergiven [Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden”Min Gud, min Gud” och”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok”Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se Upp 5:5.]
Psalms 42:9Om dagen ska Herren (Jahveh) befalla sin nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) [mot mig], om natten är hans sång hos mig – en bön till mitt livs Gud (den levande Elohim).
Isaiah 41:17De fattiga och behövande söker efter vatten men där finns inget och deras tunga förgås av törst. Jag, Herren (Jahveh), ska svara dem. Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem.
Lamentations 5:20Varför tycks du glömma oss för evigt? Varför överger du oss så många dagar? [Kapitel 5 som helhet följer inte det akrostiska mönstret, men här i vers 19-20 finns ett akrostiskt mönster med fyra bokstäver. Här återfinns den första, den sista och däremellan de två mittersta bokstäverna. Vers 19a börjar med alef, vers 19b börjar med kaf, vers 20a börjar med lamed och vers 20b börjar med tav. Hela alfabetet symboliseras här genom att använda den första, elfte, tolfte och tjugoandra bokstaven. Det kiastiska mönstret i Klagovisorna fullbordas med detta femte akrostikon i kapitel 5.]
Matthew 27:46Omkring nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst:”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig (lämnat mig hjälplös)?” [Jesus citerade från Ps 22:2 på sitt modersmål, arameiska. Upprepning av”Min Gud, min Gud” beskriver ett starkt känslomässigt engagemang. Eftersom denna strof är psalmens första mening så fungerar den även som en titel för hela psalmen. När Jesus uttalar dessa ord så bär detta associationer till hela innehållet. Inte bara ångesten i början av psalmen utan även vändpunkten i Ps 22:22”Du bönhör mig” och Guds ingripande i den sista delen med den avslutande raden i Ps 22:32”han har gjort det” som harmoniserar med Jesu sista ord på korset”det är fullbordat”, se Joh 19:30.]
Luke 23:46Och när Jesus hade ropat med hög röst sa han:”Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande.” [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50; Joh 19:30].