Matteus 26:67
Sedan spottade de honom i ansiktet [ett uttryck för det största förakt] och slog honom, och några gav honom örfilar
Bibeln (Svenska)
In The King James Version
In Context
66Vad säger ni?” De [översteprästerna som var samlade i Stora rådet] svarade: ”Han förtjänar döden.”
Cross References
Deuteronomy 25:9då ska hans brors hustru gå fram till honom, inför ögonen på de äldste, och ta av skon från hans fot och spotta honom i ansiktet och hon ska svara honom och säga: ”Så gör man mot den man som inte bygger upp sin broders hus”.
Job 30:9Och nu har jag blivit deras nidvisa (hebr. negina), jag är ett pladder (prat, ordspråk – hebr. milah) för dem.
Isaiah 50:6Jag gav min rygg till dem som pryglade den, mina kinder till dem som slet av mitt skägg, jag gömde inte mitt ansikte från förnedring och spott. [Detta är en profetia om Jesus, se Jes 53:5; Matt 26:67; 27:26; Mark 15:19; Luk 22:63. De pryglade hans rygg. Det står inte uttryckligen att soldaterna ryckte av honom skägget, men enligt andra källor var denna behandling vanlig i samband med den misshandel som Jesus utsattes för inför korsfästelsen.]
Isaiah 53:3Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [ Ps 39:5], en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta] och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad). Människor vände bort sin blick från honom, han var föraktad och utan värde i våra ögon. [Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.] 3 Han tog all vår synd [Vers 4-6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25; Rut 4:3-10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.]
Lamentations 3:30Låt honom ge (vända) kinden till den som slår honom [ Job 16:10; Jes 50:6; Mika 5:1; Matt 5:39; 26:67], låt honom bli fylld av förebråelser. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. Det första ordet är”Låt honom sitta” och sedan används samma ord”Låt honom ge” två gånger. Ordet har en vid betydelse av att ge, överlämna osv. Det finns en ökad grad av behov av inre styrka och kraft i dessa tre verser. Att sitta själv i tystnad är förhållandevis lätt. Att vara tyst och ändå behålla hoppet är svårare, men svårast är att bli föraktad utan att ge igen med samma mynt. Bokstaven jod, handen, visar att det finns ett sätt att komma vidare i ödmjukhet och förtrösta på Herren, se vers 31. Texten antyder också att det första steget är eftertänksamhet som ger insikt om vad som skett. Utifrån den insikten blir det relevant att göra förändringar.] 2 כ – kaf
Micah 5:1Rista (församla – hebr. gadad) nu dig, du skarornas dotter [Jerusalem]. [Betydelsen är inte helt klar. Ordet gadad betyder oftast att rista sig och åkalla avgudar ( 1 Kung 18:28). Eftersom israeliterna var förbjudna att hänge sig åt sådana ockulta seder ( 5 Mos 14:1) kan uppmaningen vara ironi. Ordet kan också användas för att”församla härar”, se Ps 94:21, och blir då en uppmaning att göra sig redo för strid.] De har belägrat oss, de har slagit Jerusalems domare med en stav över kinden.