1 Tessalonikerbrevet 3
1Därför, då vi icke längre kunde uthärda, funno vi för gott att lämnas allena i Aten f
2och sända Timoteus, vår broder och Guds tjänare i Kristi glädjebudskap, för att stärka och trösta eder i eder tro,
3att icke någon skulle vackla i dessa betryck. Ty I veten själva, att vi äro bestämda därtill.
4Ty även när vi voro hos eder, sade vi eder förut, att vi skulle bliva trängda, såsom ock har skett och I veten.
5Därför, då i synnerhet jag icke längre kunde uthärda, sände jag för att få veta eder tro, om till äventyrs frestaren hade frestat eder, och vår möda skulle bliva fåfäng.
6Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och att I alltid haven oss i god åtanke, längtande att se oss, såsom ock vi eder,
7så äro vi fördenskull, bröder, i all vår nöd och bedrövelse tröstade med avseende på eder genom eder tro.
8Ty nu leva vi, om I stån fast i Herren,
9Ty vilken tack kunna vi återgälda Gud för eder, för all den glädje, varmed vi för eder skull glädjas inför vår Gud,
10bedjande på det ivrigaste natt och dag, att vi måtte få se edert ansikte och fullkomna det som brister i eder tro?
11Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus lede vår väg till eder.
12Och eder låte Herren tillväxa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, såsom ock vi till eder,
13på det att edra hjärtan må stadfästas (till att vara) ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader i vår Herre Jesu ankomst med alla sina heliga. Amen. 2 Petr 2: 14