1 Tessalonikerbrevet 4
1För övrigt, bröder, bedja vi nu och förmana eder i Herren Jesus, att såsom I mottogen av oss, huru I bören vandra och behaga Gud, så vandren ock, på det I mån (ännu) mer överflöda.
2Ty I veten, vilka bud vi gåvo eder genom Herren Jesus.
3Ty detta är Guds vilja, eder helgelse, att I avhållen eder från hor.
4att var och en av eder vet att skaffa sig sin egen maka i helgelse och ära,
5icke i begärelses lidelse, såsom ock folkslagen, som icke känna Gud, f; 5: 12
6att ingen går för långt och bedrager sin broder i någon sak, ty Herren är en hämnare över allt detta, såsom vi ock förut sade och noga vittnade för eder.
7Ty Gud kallade oss icke till orenhet, utan i helgelse.
8Därför, den som förkastar, han förkastar icke en människa, utan Gud, som ock givit sin helige Ande till eder.
9Men om brödrakärleken haven I icke behov, att (jag) skriver till eder, ty I ären själva lärda av Gud till att älska varandra;
10ty I gören det ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmana eder, bröder, att (ännu) mer överflöda (däri)
11och att sätta en ära i att vara stilla och sköta edert eget och verka med edra händer, såsom vi bjödo eder,
12på det I mån vandra ärbart i förhållande till dem som äro utantill och icke behöva något.
13Men vi vilja icke, bröder, att I ären okunniga om dem som gått till vila. på det att I icke mån sörja, såsom ock de andra, som icke hava något hopp.
14Ty om vi tro, att Jesus dog och uppstod, så skall ock Gud genom Jesus framföra med honom dem som gått till vila.
15Ty detta säga vi eder i kraft av ett Herrens ord, att vi som leva, som lämnas kvar intill Herrens ankomst, skola alls icke komma före dem som gått till vila.
16Ty Herren själv skall fara ned från himmelen med befallande rop, med överängels röst och med Guds basun, och de i Kristus döda skola uppstå först.
17Därefter skola vi som leva, som blivit lämnade kvar, tillika med dem bortryckas i skyar till Herrens möte i luften, och så skola vi vara med Herren alltid.; 14: 3; 17: 24
18Trösten alltså varandra med dessa ord.