Jakobsbrevet 3
1Mina bröder, bliven icke många lärare, vetande, att vi skola få en större dom.
2Ty allesammans fela vi mycket; om någon icke felar i ord, han är en fullkomlig man, mäktig att tygla till och med hela kroppen.
3Om vi nu lägga betslen i hästarnas munnar, på det de må lyda oss, så styra vi även hela deras kropp.
4Se, även skeppen, som äro så stora och drivas av starka vindar, styras av det minsta roder, varthän den styrandes strävan vill.
5Så är ock tungan en liten lem och talar (likväl) stora ord. Se, en liten eld, huru stor skog den antänder,
6så är tungan. Tungan är en eld, orättfärdighetens värld, som befinner sig bland våra lemmat och besmittar hela kroppen och sätter hela vår varelse i brand och upptändes av Gehenna., 18 f.
7Ty all natur, både djurs och fåglars, både kräldjurs och havsdjurs, tämjes och har blivit tamd av den mänskliga naturen.
8Men tungan kan ingen av människor tämja, ett oroligt ont, full av dödande gift.
9Med henne prisa vi Herren och Fadern, och med henne förbanna vi människorna, som äro gjorda till Guds likhet.
10Ja, av samma mun utgår välsignelse och förbannelse, det bör icke vara så, mina bröder.
11Månne källan framväller det söta och det bittra från samma öppning?
12Icke kan, mina bröder, ett fikonträd frambringa oliver, eller ett vinträd fikon?Icke heller kan en salt källa giva sött vatten.
13Vem är vis och förståndig bland eder? Han vise av den goda umgängelsen sina gärningar i visdomens saktmod.
14Men om I haven bittert nit och partisinne i edert hjärta, så förhäven eder icke och ljugen icke mot sanningen.
15Denna visdomär icke nedkommen ovanifrån, utan den är jordisk, själisk, demonisk.
16Ty där nit och partisinne är, där är ostadighet och all dålig handling.
17Men visdomen ovanifrån är först ren, sedan fridsam, foglig, icke envis, full av medlidande och goda frukter, opartisk, oförställd.
18Ja, rättfärdighetens frukt sås i frid av dem som stifta frid.