Jakobsbrevet 4
1Varifrån krig och varifrån strider ibland eder? Månne icke därifrån, från edra lustar, som strida i edra lemmar?
2I begären och haven icke, I mörden och avundens, och I kunnen icke vinna, I striden och krigen, och I haven icke, därför att I icke bedjen.
3I bedjen och fån icke, emedan I bedjen illa, (nämligen) på det att I skolen förslösa det i edra lustar.
4I äktenskapsbrytare, veten I icke att världens vänskap är fiendskap mot Gud? Alltså, den som vill vara världens vän, han försättes i ett tillstånd av Guds fiende. Hes. 16
5Eller menen I, att skriften fåfängt säger:»Ända till avund åtrår Anden som bor i oss»?
6Men han giver större nåd. Därför säger han:»Gud står emot högmodiga, men ödmjuka giver han nåd.», 6
7Så varen nu Gud underdåniga. Stån emot djävulen, så skall han fly ifrån eder.
8Närmen eder till Gud, så skall även han närma sig till eder. Renen (edra) händer, I syndare, och renen (edra) hjärtan, I tvesjälade.
9Ängslens och sörjen (och) gråten, edert löje vände sig till sorg och glädjen till nedslagenhet.
10Ödmjuken eder inför Herren, och han skall upphöja eder.
11Förtalen icke varandra, bröder, den som förtalar sin broder eller dömer sin broder, han förtalar lag och dömer lag. Men om du dömer lagen, så är du icke lags görare, utan domare.
12En är lagstiftaren och domaren, som kan frälsa och fördärva; men du, vem är du, som dömer nästan?; 14: 4
13Nu väl, I som sägen:»I dag eller i morgon vilja vi resa till den eller den staden, och där tillbringa ett år och handla och vinna» -
14I som icke veten vad morgondagen medför; ty hurdant är edert liv? Ty I ären en rök, som synes något litet och sedan försvinner -
15i stället för att I skullen säga:»Om Herren vill och vi leva, så skola vi ock göra detta eller det där.»
16Men nu berömmen I eder i edert skryt. All sådan berämmelse är ond.
17Den som nu vet att göra gott och icke gör det, för honom är det synd.