Psaltaren 16
1En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
2Jag säger till HERREN:»Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
3de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
4Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
5HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
6En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
7Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
8Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
9Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära[1] fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
10Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.
11Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.