Psaltaren 75
1För sångmästaren;»Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
2Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
3»Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.
4Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.
5Jag säger till de övermodiga:»Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga:»Upphöjen ej hornet.»
6Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
7Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
8nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
9Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
10Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.