Psaltaren 46
1För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
2Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
3Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
4om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
5En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
6Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
7Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
8HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
9Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
10Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
11»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.