Romarbrevet 1
1P aulus, Jesu Kristi slav, kallad till apostel, avskild till Guds glädjebudskap —
2vilket han förut genom sina profeter har utlovat i heliga skrifter —; 22: 18
3om sin Son, vilken föddes av Davids säd efter kött,
4vilken förklarades vara Guds Son i kraft efter helighetens Ande genom uppståndelse från döda, Jesus Kristus, vår Herre,
5genom vilken vi hava fått nåd och apostlakall till trons lydnad bland alla folkslag för hans namns skull,
6bland vilka även I ären kallade av Jesus Kristus,
7till alla dem som äro i Rom, Guds älskade, kallade heliga. Ynnest vare eder och frid av Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
8F örst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för eder alla, att eder tro fökunnas i hela världen.
9Ty Gud, vilken jag i min ande dyrkar uti hans Sons glädjebudskap, är mitt vittne, huru jag oavlåtligt gör erinring om eder,
10alltid i mina böner bedjande, att jag på något sätt äntligen en gång må genom Guds vilja lyckas att få komma till eder.
11Ty jag åstundar att få se eder, på det jag må meddela eder någon andlig nådegåva, att I mån befästas,, 32
12men detta är, att tillsammans med eder uppmuntras genom varandras tro, eder och min.
13Och jag vill icke, bröder, att I ären okunniga om, att jag ofta föresatt mig att komma till eder — dock har jag hittills varit förhindrad — på det jag må hava någon frukt även bland eder, såsom ock bland de övriga folkslagen.
14Jag är gäldenär både åt greker och barbarer, både åt visa och oförståndiga.
15Således är jag, vad mig angår, villig att förkunna glädjebudskapet även för eder som ären i Rom.
16Ty jag blyges icke vid glädjebudskapet, ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, för jude först så ock för grek.
17Ty i detta uppenbaras Guds rättfärdighet av tro till tro, såsom det är skrivet:»Men den rättfärdige skall leva av tro.
18T y Guds misshag uppenbaras från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos de människor, som förhindra sanningen i orättfärdighet,
19emedan det, som är känt om Gud, är uppenbart bland dem, ty Gud har uppenbarat det för dem.
20Ty det osynliga hos honom, både hans alltid varande makt och gudom, skådas från världens skapelse, när de besinnas av gärningarna, på det att de må vara utan ursäkt,
21därför att de hava lärt känna Gud, och icke prisat eller tackat honom såsom Gud, utan blivit bedårade i sina överläggningar, och deras oförståndiga hjärta har blivit förmörkat.
22Sägande sig vara visa, hava de blivit dårar
23och utbytt den oförgänglige Gudens härlighet mot likhet av en förgänglig människas och fåglars och fyrfota- och krypande (djurs) bild.
24Därför överlämnade Gud dem i deras hjärtas begärelser till orenhet, att skända sina kroppar inbördes,
25vilka hava utbytt Guds sanning mot lögnen och vördat och dyrkat skapelsen över Skaparen, vilken är högtlovad i tidsåldrarna. Amen.
26Fördenskull har Gud överlämnat dem till skamliga lidelser, ty både deras kvinnkön hava utbytt den naturliga brukningen mot den som är emot naturen;
27och likaledes hava ock mankönen övergivit kvinnkönets naturliga brukning och brunnit i sin lusta till varandra, mankön med mankön hava bedrivit skändligheten och undfått sin förvillelses tillbörliga lön i sig själva.
28Och eftersom de icke hava aktat värdigt att hava Gud i kunskap, så överlämnade Gud dem till ett odugligt sinne till att göra det som är otillbörligt,
29uppfyllda med all orattfärdighet, elakhet, ondska, vinningslystnad, fulla av avund, mord, kiv, svek, ilska;
30örontasslare, baktalare, gudförhatliga, skymfare, övermodiga, kringstrykare, illfundiga, mot föräldrar olydiga,
31oförståndiga, trolösa, kärlekslösa, obarmhärtiga,
32vilka, fastän de känna Guds rättfärdighet, att de, som föröva sådant, äro värda död, (dock) icke allenast göra detta, utan ock samtycka med dem som föröva det.