Romarbrevet 15
1M en vi, som äro starka, äro skyldiga att bära de svagas svagheter och icke behaga oss själva.
2Må var och en av oss behaga sin nästa till det goda, till uppbyggelse.
3Ty även Kristus behagade icke sig själv, utan såsom det är skrivet:»Deras försmädelser, som försmäda dig, hava fallit på mig.»
4Ty så mycket, som är förut skrivet, det är skrivet till vår lärdom, på det vi genom uthållighet och genom skrifternas tröst må hava hoppet.
5Men uthållighetens och tröstens Gud give eder att hava samma sinne inbördes efter Kristus Jesus,
6på det I enhälligt med en mun mån prisa Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader.
7Därför upptagen varandra, såsom ock Kristus har upptagit eder till Guds ära.
8Ty jag säger, att Kristus blev omskärelses tjänare för Guds sannings skull, på det att löftena till fäderna skulle stadfästas.
9Och att folkslagen skulle prisa Gud för barmhärtighets skull, såsom det är skrivet:»Fördenskull skall jag bekänna dig bland folkslag och lovsjunga ditt namn.»
10Och åter säger han:»Glädjens, I folkslag, med hans folk.» 5
11Och åter:»Loven Herren, alla folkslag, och prisen honom, alla folk.»
12Och åter säger Esaias:»Det skall vara Jessais rot, och den som skall uppstå till att vara en furste över folkslag, på honom skola folkslag hoppas.», 10
13Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i det i tron, på det I mån överflöda i hoppet genom helig Andes kraft.
14M en jag är ock själv övertygad om eder, mina bröder, att I även själva ären fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i stånd att även tillrättavisa varandra.
15Men jag har delvis dristigare skrivit till eder, för att erinra eder genom den gåva, som är mig given av Gud,
16på det jag skulle vara Kristi Jesu tjänsteman bland folkslagen, heligt förvaltande Guds glädjebudskap, på det att folkslagens framförande må bliva välbehagligt, helgat genom helig Ande.
17Därför har jag berömmelsen i Kristus Jesus i det som tillhör Gud.
18Ty jag dristar icke tala något annat än det som Kristus till folkslags hörsamhet har verkat genom mig med ord och verk,
19genom teckens och unders kraft, genom Guds Andes kraft, så att jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrikum till fullo förkunnat Kristi gädjebudskap,
20och sålunda satt min ära uti att förkunna glädjebudskapet, där Kristus icke var nämnd, på det jag icke skulle bygga på en annans grund,
21utan såsom det är skrivet:»De, för vilka det icke är förkunnat om honom, skola se, och de, som icke hava hört, skola förstå.»
22D ärför har jag också ofta varit förhindrad att komma till eder.
23Men nu, då jag icke mer har rum i dessa trakter och under många år haft längtan att komma till eder,
24så skall jag, när jag reser till Spanien, komma till eder; ty jag hoppas att på genomresan få se eder och av eder fortskaffas dit, sedan jag först till en del blivit tillfredställd av eder.
25Men nu far jag till Jerusalem för att tjäna de heliga.; 24: 17
26Ty Macedonien och Akaja hava behagat att göra något sammanskott till de fattiga bland de heliga, som äro i Jerusalem.
27Ty de hava så funnit för gott, och de äro deras gäldenärer; ty om folkslagen hava blivit delaktiga av deras andliga, så äro de ock skyldiga att tjäna dem i det kroppsliga.
28När jag alltså fulländat detta och bekräftat åt dem denna frukt, skall jag genom eder begiva mig till Spanien.
29Och jag vet, att när jag kommer till eder, skall jag komma med Kristi välsignelses fullhet.
30Men jag beder eder, bröder, vid vår Herre Jesus Kristus och vid Andens kärlek, att kämpa med mig i bönerna för mig till Gud,
31på det att jag må bliva räddad från de ohörsamma i Judeen och min tjänst i Jerusalem må bliva välbehaglig för de heliga,
32på det jag med glädje må komma till eder genom Guds vilja och vila upp tillsammans med eder.
33Men fridens Gud vare med eder alla! Amen.