Romarbrevet 11
1J ag säger då: Har väl Gud bortstött sitt folk? Bort det! Ty även jag är israelit, av Abrahams säd, av Benjamins stam.
2Gud har icke stött bort sitt folk, som han förut har känt. Eller veten I icke, vad skriften säger om Elias, huru han uppträder inför Gud mot Israel?
3»Herre, de hava dödat dina profeter och nedrivit dina offerbord, och jag är lämnad allena kvar, och de söka efter min själ.»
4Men vad säger honom gudasvaret?»Jag har lämnat kvar åt mig sju tusen män, vilka icke hava böjt knä för Baal.»
5Alltså finnes det även nu i denna tid en återstod enligt nåds utkorelse.
6Men om (det är) av nåd, så (är det) icke mer av verk, annars bliver nåden icke mer nåd.
7Vad då? Det som Israel söker, det har det icke fått, men utkorelsen har fått det, och de övriga äro förhärdade,
8såsom det är skrivet:»Gud har givit dem en bedövningens ande, ögon att icke se och öron att icke höra ända till den dag, som i dag är.» 5 f; 29:
10f. 9 Och David säger:»Blive deras bord till en snara och till en fångst och till en anstöt och till en gengäld för dem; 10 blive deras ögon förmörkade, att de icke se, och böj samman deras rygg beständigt.»
11J ag säger nu: Hava de stött emot, på det att de skulle falla? Bort det! Utan genom deras fall (kom) frälsningen till folkslagen, för att väcka dem (själva) till iver.
12Men om deras fall är världens rikedom, och deras förminskning folkslags rikedom, huru mycket mer (bliver då icke) deras fullhet (det)?
13Men till eder, som ären folkslag, säger jag: Eftersom jag nu är folkslags apostel, prisar jag min tjänst,
14om jag på något sätt kunde väcka (dem som äro) mitt kött till iver och frälsa några av dem.
15Ty om deras bortkastelse är världens förlikning, vad blir (då) deras upptagelse annat än liv från döda?
16Men om förstlingen är helig, så är degen det ock, och om roten är helig, så äro kvistarna det ock.
17M en om några av kvistarna äro avbrutna, och du, som är av ett vilt oljeträd, har blivit inympad bland dem och blivit meddelaktig av oljeträdets rot och fetma,
18så förhäv dig icke mot kvistarna. Men om du förhäver dig, så bär ju icke du roten, utan roten dig.
19Du svarar nu: Kvistar blevo avbrutna, på det jag skulle inympas.
20Gott. De äro avbrutna genom otron, men du står fast genom tron. Tänk icke högt, utan frukta.
21Ty om Gud icke har skonat dem som äro grenar efter natur, så skall han icke heller skona dig.
22Se nu här Guds godhet och stränghet, stränghet mot dem som föllo, men Guds godhet mot dig, om du förbliver i godheten, annars skall ock du avhuggas.
23Men även de skola inympas, om de icke förbliva i otron; ty Gud är mäktig att åter inympa dem.
24Ty om du är avhuggen från det efter natur vilda oljeträdet och mot natur inympad i ett ädelt oljeträd, huru mycket mer skola dessa, som äro enligt natur, inympas i sitt eget oljeträd.
25T y jag vill icke, bröder, att I ären okunniga om denna hemlighet, på det I icke skolen vara självkloka, att förhärdelse delvis träffat Israel till dess fölkslagens fullhet har inkommit,
26och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet:»Från Sion skall Befriaren komma, han skall avvända ogudaktighet från Jakob.; 27: 9
27Och detta är mitt förbund med dem, när jag borttager deras synder.»
28Enligt glädjebudskapet äro de väl fiender för eder skull, men enligt utkorelsen äro de älskade för fädernas skull.
29Ty Guds gåvor och kallelse äro oåterkalleliga.
30Ty såsom I förut voren olydiga mot Gud, men nu ären benådade genom deras otro,
31så hava och de nu varit ohörsamma för den barmhärtighet, som är eder bevisad, på det att de nu även själva må bliva benådade.
32Ty Gud har inneslutit dem alla i olydnad, på det att han skall benåda dem alla.
33O djup av rikedom och visdom och kunskap hos Gud! Huru outrannsakliga äro icke hans domar och outforskliga hans vägar!
34Ty vem har känt Herrens förstånd? Eller vem blev hans rådgivare?
35Eller vem har givit honom något förut, och det skall givas honom igen?
36Ty av honom och genom honom och till honom äro alla ting. Honom vare äran i tidsåldrarna! Amen.