Romarbrevet 2
1D ärför är du utan ursäkt, o människa, vem du än är, som dömer. Ty i det att du dömer den andre, sakfäller du dig själv, ty du gör detsamma, som du dömer.
2Ty vi veta, att Guds dom är enligt sanning över dem som göra sådant.
3Men menar du detta, o människa, som dömer dem som göra sådant, och likväl gör detsamma, att du skall undfly Guds dom?
4Eller föraktar du hans godhets och fördragsamhets och långmodighets rikedom, icke vetande, att Guds godhet förer dig till sinnesändring?
5Men efter din hårdhet och ditt oförändrade hjärta hopar du åt dig själv vrede på Guds vredes och rättvisa doms uppenbarelses dag,
6vilken skall återgälda var och en efter hans verk,
7nämligen tidsåldrigt liv åt dem som i uthållighet i gott verk söka pris och ära och oförgänglighet.
8Men åt dem som äro partisjuka och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, (skall vara) ogunst och vrede.
9Betryck och ångest över varje människas själ, som verkar det onda, judes först, så ock greks;
10men pris och ära och frid åt var och en, som verkar det goda, jude först, så ock grek.
11T y hos Gud är icke anseende till person.
12Ty så många, som utan lag hava syndat, skola ock utan lag bliva fördärvade, och så många, som i lag hava syndat, skola genom lag bliva dömda.
13Ty icke äro lags hörare rättfärdiga inför Gud, utan lags görare skola rättfärdigas —
14ty när folkslag, som icke hava lag, av natur göra det som tillhör lagen, så äro dessa, som icke hava lag, sig själva en lag,
15vilka ock bevisa att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, då deras medvetande vittnar med och deras överläggningar sinsemellan anklaga eller ock försvara —
16på den dag, när Gud genom Jesus Kristus skall döma människornas hemligheter efter mitt glädjebudskap.
17Men om du kallas jude och förlitar dig på lag och berömmer dig i Gud
18och känner (hans) vilja och, undervisad av lagen, prövar vad som är bäst,
19och tilltror dig själv vara blindas vägledare, ett ljus för dem som äro i mörker,
20oförståndigas uppfostrare, spädas lärare, havande i lagen kunskapens och sanningens form;
21du som alltså lär en annan, lär du icke dig själv? Du som utropar, att (man) icke (skall) stjäla, stjäl du?
22Du som säger, att (man) icke (skall) begå äktenskapsbrott, begår du äktenskapsbrott? Du som avskyr avgudabilderna, begår du helgerån?
23Du som berömmer dig i lag, vanärar du Gud genom lagens överträdande?
24Ty för eder skull försmädas Guds namn bland folkslagen, såsom det är skrivet.
25Ty omskärelsen gagnar väl, om du fullgör lag, men om du är lags överträdare, så har din omskärelse blivit förhud.
26Om nu förhuden iakttager lagens rätter, månne icke hans förhud skall räknas til omskärelse?
27Och den som av natur är förhud och fullgör lagen, skall döma dig, som under bokstav och omskärelse är lags överträdare.
28Ty den är icke jude, som är det i det uppenbara, icke heller är det omskärelse, som är det i det uppenbara, på kött,
29utan den är jude, som är det i det fördolda, och det är (omskärelse), som är hjärtats omskärelse i ande, icke i bokstav, vars pris icke är av människor, utan av Gud. 5