Romarbrevet 14
2Den ene tror, att han må äta allt, men den, som är svag, äter grönsaker.
3Den som äter, han förakte icke den som icke äter, och den som icke äter, döme icke den som äter, ty Gud har upptagit honom.
4Vem är du, som dömer en annans tjänare? För sin egen herre står han eller faller; men han skall bliva stående, ty Herren är mäktig att behålla honom stående.
5Den ene anser en dag för mer än en annan, den andre anser varje dag (lika). Var och en vare fullt viss i sitt eget sinne.
6Den, som aktar på dagen, aktar på den för Herren, och den som äter, äter för Herren, ty han tackar Gud; och den som icke äter, han gör det för Herren och tackar Gud.
7Ty ingen av oss lever sig själv, och ingen dör sig själv.
8Ty om vi leva, så leva vi Herren, eller om vi dö, så dö vi Herren; antingen vi nu leva eller dö, äro vi Herrens.
9Ty för den skull dog Kristus och blev levande, att han skulle vara Herre över både döda och levande.
10Men du, varför dömer du din broder? Eller ock du, varför föraktar du din broder? Ty alla skola vi ställas fram för Guds domstol.
11Ty det är skrivet:»Så sant jag lever, säger Herren: För mig skall varje knä böjas och varje tunga skall prisa Gud.»
12Alltså skall då var och en av oss giva Gud räkenskap för sig själv.
13D ärför låtom oss icke mer döma varandra, utan dömen hellre detta, att ingen lägger anstöt eller snara för brodern.
14Jag vet och är övertygad i Herren Jesus, att ingenting är i sig själv orent, utan för den som räknar något för vara orent, för honom är det orent.
15Men om din broder blir bedrövad för mats skull, så vandrar du icke mer efter kärlek. Fördärva icke genom din mat den, för vilken Kristus dog.
16Låten därför icke edert goda bliva försmädat.
17Ty Guds rike är icke ätande och drickande, utan rättfärdighet och frid och glädje i helig Ande.
18Ty den, som i detta är slav åt Kristus, är välbehaglig för Gud och beprövad för människorna.
19Därför, låtom oss nu jaga efter det som hör till friden och den inbördes uppbyggelsen.
20Förstör icke Guds verk för mats skull. Allt är väl rent, men det är ont för den människa, som äter förmedelst anstöt.
21Det är gott att icke äta kött icke heller dricka vin icke heller (göra något), varav din broder tager anstöt.
22Den tro, som du har, hav den för dig själv inför Gud. Lycklig är den som icke dömer sig själv, uti det han beprövar.
23Men om den, som tvivlar, äter, så blir han sakfälld, emedan det icke är av tro; och allt det som icke är av tro, det är synd.