Romarbrevet 4
1V ad skola vi då säga, att vår stamfader Abraham har funnit efter kött?
2Ty om Abraham rättfärdigades av gärningar, så har han berömmelse, men icke för Gud.
3Ty vad säger skriften?»Men Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.»
4Men för den, som verkar, räknas icke lönen efter nåd, utan efter skyldighet.
5Men för den som icke verkar, utan tror på honom som rättfärdigar den ogudaktige, honom räknas hans tro till rättfärdighet.
6Såsom ock David prisar den människa lycklig, åt vilken Gud räknar rättfärdighet utan gärningar:
7»Lyckliga de vilkas olagligheter äro förlåtna, och vilkas synder äro överhöljda.
8Lycklig (den) man, vars synd Herren alls icke räknar.»
9Är nu denna lyckligprisning över omskärelsen eller ock över förhuden? Ty vi säga: Tron blev Abraham räknad till rättfärdighet.
10Huru räknades den då, när han var i omskärelse eller förhud? Icke i omskärelse, utan i förhud.
11Och han fick omskärelses tecken såsom ett insegel på rättfärdigheten av den tro, som (han hade) i förhuden, på det han skulle vara en fader för alla dem som tro i förhud, på det att rättfärdighet skulle räknas åt dem.
12och en fader för omskärelse (nämligen) för dem som icke allenast äro av omskärelse, utan vilka även vandra noga i den tros fotspår, som vår fader Abraham hade i förhud.
13Ty löftet, att han skulle vara världens arvinge, (gavs) icke åt Abraham eller hans säd genom lag, utan genom tros rättfärdighet.
14Ty om de, som äro av lag, äro arvingar, så är tron fåfäng och löftet omintetgjort.
15Ty lagen verkar vrede, men varest lag icke är, (där är) icke heller överträdelse.
16Fördenskull (är det) av tro, på det att (det skall vara) av nåd, på det att löftet skulle vara fast för hela säden, icke för den allenast, som är av lagen, utan ock för den som är av Abrahams tro, vilken är allas vår fader —
17såsom det är skrivet:»Jag har satt dig till en fader för många folkslag» — inför Gud, vilken han trodde, och vilken gör de döda levande och kallar det som icke är, såsom om det vore.
18Och mot hopp trodde han på hopp, på det han skulle bliva många folkslags fader, enligt det som var sagt:»Så skall din säd vara.»
19Och han var icke svag i tron och aktade på sin döda kropp, ehuru han var ungefär hundraårig, och Saras döda moderliv.
20men på Guds löfte tvivlade han icke med otro, utan var stark i tron och gav Gud ära
21och var fullt viss, att vad som var lovat, är han ock mäktig att göra.
22Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.
23Men att det så blev honom räknat, det är skrivet icke allenast för hans skull,
24utan även för vår skull, åt vilka det skall räknas, vi som tro på honom som uppväckte vår Herre Jesus från döda,
25vilken för våra överträdelsers skull blev överlämnad och för vårt rättfärdigandes skull blev uppväckt.