Romarbrevet 6
1V ad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, på det att nåden skall överflöda?
2Bort det! Vi som dogo från synden, huru skola vi ännu leva i henne?
3Eller veten I icke, att vi, så många som döptes till Kristus Jesus, vi döptes till hans död?
4Alltså blevo vi då begravna tillika med honom genom dopet till döden, på det att såsom Kristus uppväcktes från döda genom Faderns härlighet, så skola och vi vandra i livs nyhet.
5Ty om vi hava blivit sammanväxta (med honom) genom hans döds likhet, så skola vi ock vara (det) genom hans uppståndelses likhet,
6vetande detta, att vår gamla människa korsfästes med, på det att syndens kropp skulle omintetgöras, på det att vi icke mera skola vara slavar åt synden.
7Ty den som har dött, han är rättfärdigad från synden.
8Men om vi hava dött med Kristus, så tro vi, att vi ock skola leva med honom,
9vetande, att Kristus, som uppväcktes från döda, dör icke mer, död härskar icke mer över honom.
10Ty det han dog, dog han synden en gång, men det han lever, lever han Gud.
11Så räknen ock I eder själva för att vara döda synden, men levande för Gud i Kristus Jesus.
12Må därför icke synden vara konung i eder dödliga kropp, så att I lyden hans begärelser,
13framställen icke heller edra lemmar såsom orättfärdighets vertyg åt synden, utan framställen eder själva åt Gud, såsom levande från döda, och edra lemmar såsom rättfärdighets verktyg åt Gud.
14Ty synd skall icke härska över eder, ty I ären icke under lag, utan under nåd.
15V ad då? Skola vi synda, emedan vi icke äro under lag, utan under nåd? Bort det!
16Veten I icke, att åt vem I framställen eder såsom slavar till lydnad, dens slavar ären I, som I lyden, vare sig synds till död eller lydnads till rättfärdighet?
17Men Gud vare tack, att I väl voren syndens slavar, men haven blivit av hjärtat lydiga (den) läras föredöme, vartill I haven blivit överlämnade.
18Men sedan I haven blivit befriade från synden, haven I blivit slavar åt rättfärdigheten.
19Jag talar mänskligt, för edert kötts svaghets skull. Ty likasom I haven framställt edra lemmar såsom slavar åt orenheten och olagligheten till olagligheten, så framställen nu edra lemmar såsom slavar åt rättfärdigheten till helighet.
20Ty när I voren syndens slavar, voren I fria från rättfärdigheten.
21Vad frukt haden I alltså då? Sådant, som I nu blygens över. Ty slutet därpå är död.
22Men nu, sedan I ären befriade från synden och blivit slavar åt Gud, haven I eder frukt till helighet, och slutet är tidsåldrigt liv.
23Ty syndens sold är död, men Guds gåva är tidåldrigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.