Psaltaren 137

1Vid de älfver i Babel såte vi och grete, då vi på Zion tänkte.

2Våra harpor hängde vi på pilträ, som der äro.

3Ty der bådo de oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt glade vara: Sjunger oss ena af Zions Visor.

4Huru skulle vi sjunga Herrans viso i främmande land?

5Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten.

6Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara.

7Herre, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund.

8Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver.

9Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.

Study Psaltaren 137

All Chapters