Psaltaren 140
1En Psalm Davids, till att föresjunga.
2Fräls mig, Herre, ifrån onda menniskor; bevara mig för vrångvisa män;
3De der ondt tänka i sin hjerta, och dagliga komma örlig åstad.
4De hvässa sina tungo såsom en orm; huggormaförgift är under deras läppar. Sela.
5Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas hand. Bevara mig för vrångvisa menniskor, de der tänka till att omstöta min gång.
6De högfärdige sätta mig snaror, och utsträcka mig rep till nät, och gildra för mig vid vägen. Sela.
7Men jag säger till Herran: Du äst min Gud; Herre, förnim mine böns röst.
8Herre, Herre, min starka hjelp; du beskärmar mitt hufvud i stridstidenom.
9Herre, låt icke dem ogudaktiga sitt begär; styrk icke hans onda vilja; de måtte högmodas deraf. Sela.
10Det onda, der mine fiender om rådslå, falle uppå deras hufvud.
11Han skall utskudda öfver dem ljungeld. Han skall med eld slå dem djupt neder i jordena, så att de aldrig mer uppstå skola.
12En ond mun skall ingen lycko hafva på jordene. En vrångvis ond menniska skall förjagad och omstört varda.
13Ty jag vet, att Herren skall uträtta dens eländas sak, och dens fattigas rätt. Och skola de rättfärdige tacka dino Namne, och de fromme skola för ditt ansigte blifva.