Psaltaren 147
1Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.