Psaltaren 5
1En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet.
2Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.
3Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.
4Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.
5Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.
6De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.
7Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.
8Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.
9Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.
10Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.
11Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.
12Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva. Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld.