1 Moseboken 1
1. [ redigera] Skapelsen. I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden.
2Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupets yta, och Guds Ande svävade över vattnens yta,
3Och Gud sade:»Blive ljus!» Och det blev ljus.
4Och Gud såg ljuset, att det var gott; och Gud skilde mellan ljuset och mörkret.
5Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton, och det blev morgon, första dagen.
6O ch Gud sade:»Blive en utsträckning mitt i vattnen, och blive skillnad emellan vatten och vatten.»; 51: 15
7Och Gud gjorde utsträckningen och skilde mellan vattnet, som är under utsträckningen, och vattnet, som är ovanför utsträckningen; och det skedde så.
8Och Gud kallade utsträckningen himmel. Och det blev afton, och det blev morgon, andra dagen.
9O ch Gud sade:»Vattnen under himmelen samle sig till ett rum, att det torra må svnas.» Och det skedde så.; 104: 9
10Och Gud kallade det torrä jord, och vattnens samlingar kallade han hav. Och Gud såg, att det var gott.
11Och Gud sade:»Jorden frambringe gräs och örter, som giva frö, och fruktträd, som bära frukt efter sin art, vilka hava sitt frö i sig, på jorden.» Och det skedde så.
12Och jorden frambringade gräs och örter, vilka hava frö efter sin art, och träd, som bära frukt, vilka hava frö i sig efter sin art. Och Gud såg, att det var gott.
13Och det biev afton, och det blev morgon, tredje dagen.
14O ch Gud sade:»Blive ljus på himmelens utsträckning till att skilja mellan dagen och natten, och de skola vara till tecken och till bestämda tider och till dagar och år, – 10
15och de skola vara till ljus på himmelens utsträckning till att lysa över jorden». Och det skedde så.
16Och Gud gjorde de två stora ljusen, det stora ljuset att regera dagen, och det lilla ljuset att regerå nåtten, ock stjärnorna.
17Och Gud satte dem på himmelens utsträckning till att lysa över jorden
18och till att regera dagen och natten och till att skilja mellan ljuset och mörkret. Och Gud såg, att det var gott.
19Och det blev afton, och det blev morgon, fjårde dagen.
20O ch Gud sade:»Vattnen vimle med ett vimmel av levande djur; och fåglar flyge över jorden i himmelens utsträckning.»
21Och Gud skapade de stora havsdjur och alla levande djur, som kräla, av vilka vattnen vimla, (vart) efter sin art, så ock alla bevingade fåglar efLer deras art. Och Gud såg, att det var gott,
22Och Gud välsignade dem och sade:»Varen fruktsamma och förökens och uppfyllen havens våtten; och fåglarna föröke sig på jorden.»
23Och det blev afton, och det blev morgon, femte dagen.
24O ch Gud sade:»Jorden frambringe levande djur efter deras arter, fänad och kräldjur och vilda djur på jorden, efter deras arter.» Och det skedde så.
25Och Gud gjorde vilda djur på jorden efter deras arter och fänaden efter deras arter och markens alla kräldjur efter deras arter, Och Gud såg, att det var gott.
26Och Gud sade:»Vi vilja göra månniskan efter vår bild, till vår likhet; och hon skall härska över havens fiskar och över himmelens fåglar och över fänaden och över hela jorden och över alla kräldjur, som kräla på jorden.» Hebr, 2: 7 f.
27Och Gud skapade människan efter sin bild, ja, efter Guds avbild skapade han henne. Man och kvinna skapade han dem.
28Och Gud välsignade dem, och Gud sade till dem:»Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och underkuven den; och härsken över havets fiskar och över himmelens fåglar och över varje djur, som krälar på jorden.»
29Och Gud sade:»Se, jag giver eder alla örter, som frambringa frö och som åro på hela jorden, och alla (frukter av) träd, som äro fruktträd, sonr hava frö; de skola vara eder till föda.
30Och åt alla djur på jorden och åt alla himmelens fåglar och åt allt, som krälar på jorden, i vilket är en levande sjä1, skola alla gröna örter vara till föda.» Och det skedde så.
31Och Gud såg allt, som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton, och det blev morgon, sjätte dagen.