1 Moseboken 2
3Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den upphörde han från allt sitt verk, som Gud skapade och gjorde.
4D etta är himlarnas och jordens tillkomst, då de skapades, när Jehová, Gud, gjorde jorden och himlarna
5Då var ännu ingen markens buske på jorden, och ingen markens ört hade ännu skjutit upp, ty Jehová, Gud, hade icke Iåtit regna på jorden, och ingen människa fanns till att bruka jorden.
6Och en dimma steg upp från jorden och vatlnade hela jordens yta.
7Och Jehová, Gud, bildade människan av jordens stoft och blåste livets ande i hennes näsa, och människan blev en levande sjäI.
8O ch Jehová, Gud, planterade Edens lustgård österut, och där satte han människan, som han hade bildat.
9Och Jehová. Gud, lät allahanda träd, som voro behagliga till att se och goda till att äta av, uppväxa av jorden och livets träd mitt i lustgården samt kunskapens träd på gott och ont.
10Och en flod gick ut från Eden till att vattna lustgården, och därifrån delade den sig och blev till fyra begynnande strömmar.
11Den förstas namn år Pison; det år den, som löper omkring hela landel Havila, varest guld finnes,
12och detta landets guld är gott; där är bedellium och stenen onyx.
13Och den andra strömmens namn år Gihon; det är den, som löper omkring hela landet Kus.
14Och den tredje strömmens namn är Hiddekel; det är den, som går öster om Assur, Och den fjärde strömmen är Frat.
15O ch Jehová, Gud, tog människan och satte henne i Edens lustgård till att bruka den och bevara den.
16Och Jehová, Gud, bjöd människan, sågande:»Du må fritt äta av alla träd i lustgården,
17men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty på den dag du äter därav, skall du visserligen dö.»
18Och Jehová, Gud, sade:»Det är icke gott, att människan är allena. Jag skall göra henne en hjälp, motsvarande henne.»
19Då nu Jehová, Gud, danat av jord alla djur på jorden och alla himmelens fåglar, så förde han dem till människan för att se, vad hon ville kalla dem. Och såsom människan kallade varje levande sjåI, det skulle vara dess namn.
20Så gav människan namn åt all fänad och åt himmelens fåglar och åt alla djur på marken. Men för människan fanns ingen hjälp, som motsvarade henne.
21Då lät Jehová, Gud, en tung sömn falla över människan, och hon sov, och han tog ett av hennes revben och tillslöt med kött i stållet för det.
22Och Jehová, Gud, byggde revbenet, som han tog av människan, till en kvinna och förde henne till människan, f.
23Då sade människan:»Denna gång är det ben av mina ben och kött av mitt kött. Denna skall kallas maninna, ty hon är tagen aV mannen.»
24Därför skall mannen övergiva sin fader och moder och bliva vid sin hustru, och de skola vara till ett kött.
25Och de, människan och hans hustru, voro båda nakna, och de blygdes icke.