1 Moseboken 19
1. [ redigera] Sodoms förstöring. Lot, hans hustru och döttrår. Och de två änglarna kommo till Sodom om aftonen, och Lot satt i porten i Sodom. Och då Lot såg dem, stod han uPp för att möta dem och böjde ansiktet till jorden.
2Och han sade:»Se nu, mina herrar, tagen dock in i eder tjänares hus och bliven över natten, att man må två edra fötter; så mån I stå upp tidigt för att fara eder väg., Men de sade:»Nej, ty vi vilja stanna på gatan över natten.»
3Då nödgade han dem mychet, och de togo in hos honom och kommo i hans hus. Och han gjorde dem en måltid och bakade osyrat bröd, och de åto.
4M en innan de hade lagt sig, omringade stadens män, just Sodoms män, huset, från ung ända till gammal, allt folket, från alla håll.
5Och de kallade på Lot och sade till honom:»Var äro de män, som hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss, att vi må känna dem.»
6Då gick Lot ut till dem vid öppningen och slöt dörren till efter sig.
7Och han sade:»Kära bröder, gören dem icke ont.
8Se, kära, jag har två döttrar, som inga män hava känt. Kära, jag skall föra dem ut till eder, att I mån göra med dem såsom det är gott i edra ögon; allenast gören dessa män ingenting, ty därför hava de kommit under skuggan av mitt tak.
9Men de sade:»Gå undan!» Och de sade:»Denne ende har kommit för att bo såsom främling, och beständigt vill han döma. Nu, vi vilja göra dig mera ont än dem.» Så trångde de hårt på mannen, just på Lot, och de närmade sig för att bryta upp dörren.
10Men männen räckte ut sin hand och förde Lot till sig, in i huset, och stängde dörren.
11Och de människor, som voro vid husets dörr, slogo de med blindhet, från liten och ända till stor, så att de uttröttade sig på att finna dörren.
12Då sade männen till Lot:»Vem du ännu har här, måg eller dina söner eller dina döttrar, ja, var och en som hör dig till i staden, för dem ut från denna ort.
13Ty vi skola fördärva denna plats, emedan deras rop är stort inför Jehová, och Jehová har sänt oss att fördärva den.,
14Och Lot gick ut och talade till sina mågar, som skulle hava hans döttrar, och sade:»Stån upp, gån ut från denna plats; ty Jehová skall fördärva staden.» Men han var i sina mågars ögon såsom skämtande.
15O ch då morgonrodnaden uppgick, skyndade änglarna på Lot, sägande:»Stå upp, tag din hustru och dina två döttrar, som äro tillstädes, att icke du skall omkomma i stadens missgärning.»
16Och då han dröjde, så fattade männen hans hand och hans hustrus hand och även hans två döttrars, emedan Jehová ville skona honom. Och de förde honom ut och lämnade honom utanför staden.
17Och det skedde, då de fört dem utanför, att han sade:»Ila bort för ditt livs. skull! Se icke bakom dig och stanna icke på hela denna slätten. Ila bort på berget, att du icke omkommer.»
18Då sade Lot till dem:»Ack nej, min Herre!
19Se nu, din tjänare har funnit nåd för dina ögon, och din barmhärtighet är stor, som du har gjort med mig för att frälsa min själ; men jag förmår icke ila bort till berget, så vida det onda icke skall nå mig, och jag dör.
20Se, kära, denna stad är nära att fly till, fastän den är liten; ack, må jag undkomma dit - är den icke liten? - att min själ må leva.»
21Då sade han till honom:»Se, även i denna säk har jag avseende på din person, att jag icke skall förstöra den staden, om vilken du talade.
22Skynda, fly undan dit; tY jag kan icke göra något, förrän du kommit dit.» Därför kallas den stadens namn Soar.
23S olen gick fram över jorden, då Lot kom in i Soar.
24Och Jehová lät regna svavel och eld över Sodom och Gomorra, från Jehová, från himmelen. 5
25Och han förstörde dessa städer och hela slätten och alla som bodde i städerna och markens gröda.
26Men Lots hustru såg sig om, bakom honom, och hon blev en saltpelare.
27Och Abraham stod tidigt upp om morgonen och gick till den plats, varest han hade stått inför Jehová,
28och han skådade ut över Sodom och Gomorra och över hela landet på slätten; och han såg, och se, röken av landet gick upp såsom röken av en ugn.
29O ch det skedde, då Gud förstörde städerna på slätten, så kom Gud ihåg Abraham, och han ledsagade Lot ut från mitten av förstörelsen, då han förstörde de städer, i vilka Lot hade bott.
30O ch Lot gick upp från Soar och bodde på berget och hans två döttrar med honom, ty han fruktade för att bo i Soar; och han bodde i en håla, han och hans två döttrar.
31Då sade den förstfödda till den yngsta:»Vår fader är gammal, och i landet är ingen man, som går in till oss efter all jordens sed.
32Kom, vi vilja låta vår fader dricka vin och ligga hos honom, så få vi behålla såd vid liv efter vår fader.»
33Och de läto sin fader dricka vin i den natten, och den förstfödda gick in och lade sig hos sin fader, och han förnam icke, då hon lade sig, eller då hon stod upp.
34Och det hände på följande dagen, att den förstfödda sade till den yngsta:»Se, i går natt låg jag hos min fader; låtom oss även i natt låta honom dricka vin, att du må gå in och ligga hos honom, att vi må behålla säd vid liv efter vår fader.»
35Och så läto de även i den natten sin fader dricka vin; och den yngsta stod upp och låg hos honom, och han förnam icke, då hon lade sig, eller när hon stod upp.
36Så blevo Lots båda döttrar havande av sin fader.
37Och den förstfödda födde en son och kallade hans namn Moab; han är fader till moabiterna intill denna dag.
38Och den yngsta, även hon, födde en son, och hon kallade hans namn Ben-Ammi, han är Ammons barns fader intill denna dag.