1 Moseboken 35
1. [ redigera] Jakob i Betel. Benjamins födelse och Rakels död. Jakobs söner. Isaks död. Och Gud sade till Jakob:»Stå upp, far till Betel och bliv där och gör där ett offerbord för den Gud, som syntes för dig, då du flydde för din broder Esau.»
2Då sade Jakob till sitt hus-(folk) och till alla som voro med honom:»Kasten bort de främmande gudar, som äro bland eder, och renen eder och byten om kläder,
3och låtom oss stå upp och gå till Betel; och jag vill där göra ett offerbord åt Gud, som bönhörde mig på min nöds dag, och han har varit med mig på vägen, som jag har vandrat.»
4Så gåvo de Jakob alla de främmande gudar, som voro i deras händer, och ringarna, som voro i deras öron; och Jakob grävde ned dem under eken, som var vid Sikem.
5Så bröto de upp; och en förskräckelse av Gud kom över de städer, som voro runt omkring dem, så att de icke förföljde Jakobs söner.
6Och Jakob kom till Lus, det är Betel, som är i Kanaans land, han och allt folket, som var med honom.
7Och han byggde där ett offerbord och kallade rummet El-Betél, ty Gud uppenbarade sig där för honom, då han flydde för sin broder..
8Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel under eken; och han kallade dess namn gråteken.
9Och Gud syntes åter för Jakob, då han kom från Paddan-Aram, och välsignade honom.
10Och Gud sade till honom:»Ditt namn är Jakob; ditt namn skall icke mer kallas Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.» Och han kallade hans namn Israel..
11Och Gud sade till honom:»Jag är Gud allsmäktig, var fruktsam och föröka dig. Folk- slag, ja, en skara av folkslag skall komma av dig, och konungar skola utgå av din länd..
12Och det land, som jag gav åt Abraham och Isak, skall jag giva åt dig; och din säd efter dig skall jag giva landet.»; 26: 3
13Och Gud for upp från ho- nom på det ställe, där han ta- lade med honom.
14Då satte Jakob ett minne på det stället, där han talat med honom, ett minne av sten, och göt drickoffer därpå och begöt den med olja.
15Och Jakob kallade det ställets namn, där Gud talade med honom, Betel.
16Och de bröto upp från Betel. Och då det ännu var ett stycke väg till Efrat, födde Rakel, och hon hade en svår förlossning.
17Och det skedde, då hennes förlossning var svår, att barnmorskan sade till henne:»Frukta icke; ty också här har du en son.»
18Och det skedde, under det hennes själ for ut — ty hon dog — att hon kallade hans namn Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin.
19Så dog Rakel och blev begraven vid vägen till Efrat, det är Betlehem.
20Och Jakob satte ett minne över hennes grav; detta är Rakels gravs minne intill denna dag.
21O ch Israel bröt upp och utspände sitt tält bortom Migdal-Eder.
22Och det skedde, då Israel bodde i detta land, att Ruben gick och lade sig hos Bilha, sin faders frilla; och Israel hörde det..
23Och Jakob hade tolv söner. Leas söner voro Ruben, Jakobs förstfödde, och Simeon och Levi och Juda och Isaskar och Sebulon.
24Rakels söner voro Josef och Benjamin.
25Och Bilhas, Rakels tjänarinnas, söner voro Dan och Naftali.
26Och Silpas, Leas tjänarinnas, söner voro Gad och Aser. Dessa äro Jakobs söner, som föddes åt honom i Paddan-Aram.
27Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det är Hebron, där Abraham och Isak hade bott såsom främlingar.
28Och Isaks dagar voro ett hundra åttio år.
29Och Isak gav upp anden och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt av dagar. Och hans söner Esau och Jakob begrovo honom.